Ett nytt år har inletts
Jo, jag vet att det var ett tag sen det var nyår, men visst måste det vara ett nytt år när man har haft ett årsmöte!? Lite nytt folk i styrelsen för Länsjaktvårdsföreningen och en ny ordförande. Det blev en ganska stor skiftning bland ledamöterna i styrelsen med tre ny ansikten. Det märks också att jakten har betydelse för länets invånare. Press och radio rapporterar om ordförandebytet och till och med när man plockar ut de ”stora nyheterna” ur lokalpressen för att läsa upp i Radio RIX så nämns ordförandebytet. Det känns bra att pressen häruppe faktiskt känner av jaktens betydelse hos befolkningen.
Sen kan man ha lite funderingar på hur frågor drivs idag. Frågor som växer fram i de ”breda folklagren” och läggs fram till årsstämman som motioner är onekligen på tillbakagång. Det var inga direkt heta motioner som behandlades i år!
Nu vill man ha snabba svar och har dessutom raka kanaler till alla som kan tänkas fatta beslut. Jag tror att en kombination av snabbhet utan att förlora förankringen i den demokratiska tågordningen är det bästa. Men demokrati tar tid och ibland är det till och med så att majoriteten tycker annorlunda än vad man själv tycker – då blir demokrati plötsligt inte lika roligt!
Nåja, årsmötet flöt i alla fall på bra. Lite känslor kunde märkas i fjälljaktsfrågan, men det var rätt väntat. Att valberedningen inte fick igenom alla sina förslag på ledamöter är också en del av demokratin. Ibland kallas sånt för kupper men för mig är det bara en naturlig del av hur val går till. Inte ens en valberedning kan ju alltid ha full koll på vart vindarna blåser!
Nu blir det lite fokus på viltdata.se ett tag framöver. Nu verkar till och med Norrbotten kunna starta igång på allvar vilket känns bra!
Det mest förvånande den senaste veckan är väl att mitt förra inlägg inte bemöttes av en enda kommentar. Som sagt, det är inte alltid man hamnar rätt i bedömningarna. Jag hade räknat med lite mothugg och debatt men det uteblev helt! Kan det vara så att argumenten har nått fram till varför man (jag) är jägare!? Hoppas kan man ju!
Björn. Backar fullständigt från min förra kommentar idag, min respekt för dig kvarstår.
Hej earnie!
Någonstans fastnade kommentaren på vägen men jag upptäckte det för någon dag sedan och den finns med under det förra inlägget, som inforamtion till dig och andra… :-)
Björn. ang ”lite mothugg”…..du fick ett, du valde att inte ta med den…den var väl alldeles för klok, den såg exakt samma ”religiösa” perspektiv på naturen fast utan bössa….
Sorry, du sjönk som en gråsten.
Eller så är det helt enkelt så att jakt är en erfarenhetssysselsättning, vilket helt enkelt innebär att de som kommer ifråga som representanter är de mest erfarna.
Medan att det förstås är så att de yngre är ute och bättrar på jakterfarenheten håller jag för självklart.
En inte helt felaktig analys Calle! Andelen kvinnor ökar stadigt i jägarkåren, men det tar lite tid innan det lyser igenom bland de som väljs som företrädare på årsmöten. Sen kanske inte årsmöten och formalia är det roligaste och de är den äldre generationen som kommer på dessa möten.
Men en folkrörelse är det med nära 200 000 medlemmar – runt 5 000 förtroendevalda och en massa engagerade folk både i jakten och i föreningslivet. Till det kommer alla jaktlag, älgskötselområden och viltvårdsområden. Så visst är jakten en folkrörelse- Lyckligtvis har även kvinnorna börjat ta plats i jakten och det kommer att märkas framöver även på årsstämmor! De unga som börjar jaga syns inte på dessa årsstämmor, förhoppningsvis är de i första hand ute och jagar! :-)
En liten analys av mötet:
Kvinna, gubbe, gubbe, gubbe, gubbe,
Näste rad
gubbe, gubbe, gubbe, gubbe, gubbe,?
Näste rad
gubbe, gubbe, gubbe, gubbe, gubbe, gubbe, gubbe, gubbe, gubbe,
Näste rad
gubbe, gubbe, gubbe, gubbe, ………
Varför skriver ni alltid om SJF som en folkrörelse, jaktens betydelse för befolkningen
Som en gubbe skrev för sådär 200 år sedan, “barn, kvinnor och djur är lyckliga, men vi människor (folk) är det inte“!
Med den könssammansättning och medelålder på ”lokalbefolkningen” så kommer landsbygden inte att överleva länga till:o)