Misstro mot myndigheterna…

Så här i årsmötestider befinner man sig mestadels på mer eller mindre resande fot och det är också nu man möter massor av medlemmar och jägare där ute. En synnerligen nyttig tid för mig som inte alltid annars har möjligheten att träffa ”folket i busken”. Något som särskilt slagit mig vid årets ”turné” är den fortfarande utbredda misstron mot de förvaltande myndigheterna, särskilt i rovdjursfrågorna. Acceptans och tillit är nyckelord som ofta näms som framgångsfaktorer i rovdjursförvaltningen och därför är det en smula oroande att man är så säkra på att myndigheterna fortfarande luras där ute.

Jag kan förstå bakgrunden till misstron. Som exempel används ofta den i 10 år konstanta björnstammen som när vi lärde oss att inventera björn med spillning helt plötsligt tredubblades. Nu låg antalet björnar i landet på den nivå som jägarna hävdat under en lång tid men förklaringen saknas fortfarande till hur det kunde gå så fel så länge. Ett annat exempel är de spridningsargument som ännu idag används flitigt av framför allt vissa Länsstyrelser. Tanken är att man genom att ha täta stammar av lo i t ex Stockholms- och Uppsala län skulle underlätta spridningen till södra Sverige. Jag tror att det för de flesta jägare är rätt uppenbart att inte många lodjur tar sig vare sig över Stadsbron i Huvudstaden eller den konstant öppna isrännan i Mälaren. Vi bör nog snarare fokusera på de redan föryngrande lodjuren ända nere i Skåne om vi ska bygga upp lostammen söder om Mälaren. Sedan har vi inventeringarna. Jag har full förståelse för att myndigheterna måste jobba med kvalitetssäkring, men det innebär också kvalitetssäkring av metoderna och t ex ”snookingen” har rätt många konstaterat som en rätt begränsad metod vid det här laget. Sist men inte minst har vi de omotiverade skillnaderna i tilldelning. Jag har fortfarande inte sett någon förklaring på de rätt stora skillnaderna mellan län i årets lotilldelning trots goda inventeringsunderlag som påvisat liknande tätheter och antal lodjur.

Det finns flera exempel på myndigheternas inkonsekvens och oförmåga att göra om och göra rätt men vi ska väl också erkänna att jägarna är lite långsinta. Min förhoppning är dock att med den kommande regionala förvaltningen så ska vi uppnå ökad transparens och även få möjligheter att avkräva de ansvariga för besluten relevanta svar. Det finns dock också en viss risk för ökade skillnader mellan enskilda län och mer konstiga beslut med dolda avsikter, från alla möjliga intressenter. Så vi måste nog vara på vår vakt och framför allt hela tiden granska våra egna uppfattningar och argument. Vi har exakt samma ansvar som alla andra att inte vara inkonsekventa, populistiska och motivera beslut med dunkla och illa underbygda argument…