Vilddjuren lurar på krönikören…
I torsdagens ledarkrönika ”Nu går svinen till attack” i Nerikes Allehanda utser Maria Elisson vildsvinet till sin, och möjligen även samhällets nya huvudfiende. Måleriskt beskriver Elisson hur detta ”vilddjur lurar i skuggan” av älgar och rådjur, som mumsandes på knoppar och gnagandes bark tydligen skulle hota skogsnäringen. Man kan inte annat än ta sig för pannan när en samhällsdebattör i ena sekunden i de starkaste ordalag totalt fördömer förvaltningsjakt av rovdjur, men i nästa sekund utnämner andra viltarter till fiender som går till attack och skall bekämpas.
Det är glädjande att Elisson gör ett försök till samhällsekonomisk analys av olika delar av viltförvaltningen. Det visar hon inser att förvaltningen inte bara kan baseras på biologiska fakta, utan även måste ta hänsyn till olika samhälls- och markägarintressen. Elisson gör dock ett antal fel och tveksamma antaganden i sina ekonomiska kalkyler över kostnaderna och vinsterna med olika viltslag.
Det saknas en fullständig samhällsekonomisk analys av de stora rovdjuren. Det gäller framför allt kollektiva nyttigheter, som till exempel värdet av vetskapen om att det finns stora rovdjur som man kan få se om man har tur. Ser man till rovdjurens kostnader för skattebetalarna så är dock siffran en miljon, som anförs av Elisson, mycket långt från sanningen. Bara ersättningen till samerna uppgick 2009 till 70 miljoner. Då fick man dessutom långt ifrån full kostnadstäckning, eftersom de budgeterade medlen tog slut. Beräkningar av kostnaderna för de stora rovdjuren i form av förlorade jakttillfällen och nedlagt vilt uppgår enligt Jägareförbundets beräkningar till c:a 650 miljoner per år.
Jakten omsätter enligt SLU-undersökningen Jaktens värden 3,13 miljarder årligen, inte 2 miljarder, och lejonparten kommer just från jakt på rådjur och framför allt älg. Vinsten överstiger alltså vida kostnaderna. I Skogsstyrelsens analys av vilka kostnader en halvering av älg- och rådjursstammarna skulle innebära, så har man dessutom helt utan grund antagit att jägarna skulle värdera jakttillfällen lika högt med hälften så stora viltstammar. Detta antagande faller på sin egen orimlighet, men motsägs även av Jaktens värden.
Med undantag av ett fåtal procent av Sveriges yta så är hela vår natur starkt påverkad av olika former av tidigare och pågående markanvändning. Hur markanvändningen ser ut påverkar såväl landskapsbilden, som förekomsten av biologisk mångfald inklusive vilt. Förekomsten av vilt påverkar också i viss utsträckning förutsättningarna för markanvändning. En hållbar viltförvaltning måste därmed självfallet samordnas med andra former av markanvändning och samhällsintressen. Det blir lika fel när någon exempelvis planerar sitt skogsbruk som om viltet inte fanns, som när någon underhåller onaturligt stora viltstammar genom utfodring utan hänsyn till annan markanvändning.
Att utropa inhemska arter som hot mot basnäringar och fiender till samhället innebär att den senaste tidens vulgärdebatt mot jakt och jägarkåren nu även spiller över på andra frågor som mer generellt rör hållbart nyttjande av våra resurser. Man tar sig som sagt för pannan…
Du viftar med 650 miljoner i kostnader för rovdjuren, hänvisa mig till dessa era gjorda beräkningar.
Tänkte väl att det var orsaken:o)
Gick det inte för dig att sätta något pris på en död människa eller en som skadats så allvarligt att han/hon fått livslånga men?
Blev det för besvärligt när det visade sig att de prisjämförelser du kommer med inte allas beräknas utifrån samma förutsättningar, alltså i det ene fallet utifrån personlig nytta, och i det andra fallet utifrån något som för de fleste människor är helt otänkbart drabbar dom själv.
Men när det kryper närmare, när det eventuellt kan vare en själv som drabbas eller en nära anhörig, så blir det plötslig mycket mer allvarligt, så allvarligt att man inte ens vill tillåta andra att uttrycka sina tankar i så hänseende.
Det är väl så landet ligger?
För övrigt finns det större opinion för att kontrollera älg och rådjursstammen än för att kontrollera vargstammen, enligt senaste avhandling från Göteborg, ja att kontrollera älgstammen ligger på andra platsen rätt under Råttor och Möss:o)
Calle D,
det du anför är exempelvis anledningen till att jag just sitter och skriver remissvar på utredningen om Möjligheter till intensivodling av skog. På sammma sätt som jag tidigare gjort motsvarande när det gäller stubbrytning, hävd av betesmarker osv…
Jodå… jag har sett Pers artikel… jag delar i stora delar hans åsikter, men den faller även den tyvärr delvis in i vulgärfacket. Jag hatar INTE naturen…
Rakryggad,
du får nog läsa på litet även inom ditt favoritämne. Från rapporen:
”Idag ligger de samhällsekonomiska kostnaderna för rådjurs- och älgstammarna på ca två miljarder kronor per år. Dödsfall och skador i trafiken står för två tredjedelar av de samlade kostnaderna. ”
”Olycksvärdet för de olika skadorna beskriver de ingående delarna för de olika personskadorna (humanvärde, konsumptionsbortfall, nettoproduktionsbortfall, sjukvårdskostnader, administrativa kostnader samt egendomsskadekostnader). Humanvärdet och konsumtionsbortfallet utgör den största delen av olycksvärdet för dödlig skada. Humanvärdet beskriver den enskilde individens betalningsvilja för riskreducerande åtgärder.”
Detta är exakt samma tillvägagångssätt som använts för att bedöma jaktens värde.
Fredrik,
Jag sa vulgärdebattkommentaren med glimten i ögat (men det är svårt att se över internet). Skulle kanske avslutat med ett ;-). Det var ganska roligt att samtliga SJF bloggare använder samma uttryck, men annars hör man det inte. En ”spaning”, som inte var menat som ett påhopp.
Vad gäller hållbart utnyttjande av resurser kan jag delvis hålla med. De arter ni värnar, de som är jaktbart vilt sköter ni bra. Det jag stör mig på är att man inte tar hänsyn till andra arter. Begreppet hållbart innebär inte bara att den resurs man nyttjar nyttjas utan att man utarmar den, men också att påverkan på andra resurser minimeras så att de inte utarmas. Det räcker alltså inte med att man värnar de djur man vill jaga för ett hållbart utnyttjande. Nu är jag, hör och häpna, inte emot att man precis som en bonde vill, i vissa miljöer, maximera uttaget av vilt. Men det är inte hållbart om det är åt produktionshållet vi hela tiden går.
För att exemplifiera min inställning med ett icke jakt exempel: Skogen är en resurs som skulle kunna sägas utnyttjas hållbart. Lika mycket som huggs ner planteras. Men hur vi väljer att avverka påverkar hur och vida det är ekologiskt hållbart på riktigt. Man kan säga att jag inte har något emot skogsbruk (eller jakt, då jag själv göra båda) men önskar att man skulle skifta balansen så att man plockhögg mer och skyddade mer skog (hållbar viltvård och naturvård). Jag hoppas därför att SJF går åt det hållet.
Läs förövrigt en intressant debattartikel i dagens SVD… även om jag inte håller med i alla resonemang så har Per en hel del tankar som är värda att begrunda.
Vilket rika JAKTBARA viltstammar vittnar om.
Vi vet ju att det INTE är omtanken om det vilda, om naturen som är drivkraften bakom JÄGARNAS JAKTVÅRD, men ren egoism.
Och det är inte SOMLIGA som demoniserat vargen men nästan hela jägarkåren inklusive ni på Jägareförbundet och Tjuvjägarnas Riksförbund.
Den har varit ett stort hot mot folk på glesbygden, omöjliggjort djurhållningen och löshundjakten, ja vissa har ju förlorat all livskvalitet på grund av varg enligt vissa jägareförbundare från Värmland.
Sedan kommer du med rent felagtiga påståenden, ren lögn, i din kommentar om vad som ingår i de kostnader som älgen är orsak till vid viltolyckor enligt skogstyrelsen!!!
Man har INTE som för jakten, frågat de drabbade vad de anser att ett livslångt lidande kan kosta i kronor och ören, eller de anhöriga vad förlusten av en son, en dotter, en make, en föräldre eller en nära vän ska värderas till i kronor och ören.
Calle D,
om det är några som är expert på att hållbart nyttja resurser så är det jägarna, vilket Sveriges rika viltstammar vittnar om.
Calle D,
jag tycker faktiskt inte jag förtjänat det påhoppet. Jag har genomgående försökt föra en saklig debatt. Du och jag är inte ense i sak när det gäller en del frågor, men ingen av oss tycker jag har hemfallit åt helt skruvade argument eller påhopp.
När däremot professionella samhällsdebattörer börjar beskriva inhemska viltarter som våra fiender som lurar i skuggan och går till attack så… Och nej, för att förekomma dig, jag tolkar det inte som ett ironiskt försök att demonisera vildsvinet, bara för att somliga möjligen gjort motsvarande med vargen. Ett proffs som Elisson hade gjort det betydligt elegantare, utan att bland in älgar, rådjur, samhällsekonomiska analyser osv.
Rakryggad,
när det gäller rovdjur och renar är det mycket riktigt inte helt enkelt att separera. Den stora kostnaden för vargangrepp är ofta det jobb som krävs för att åter samla ihop renhjorden, som splittras över mycket stora områden. Detta kan ta upp till en vecka. Under den period då hjorden är spridd, så kommer individerna att vara utsatta för en större risk för predation från andra stora rovdjur, ffa lo. Därmed finns det alltså fall då en skadeersättning för en lorivning delvis borde ”debiteras” vargen, om man nu skall slå ut det hela per rovdjur.
Skogsstyrelsen har räknat med trafikolyckor i sina siffror. Därmed är trafikolyckor slutdebatterat i den här tråden. Vi har tjatat trafikolyckor i hundratals inlägg med dig nu, oavsett vad det ursprungliga inlägget handlar om. Vi vet vad du tycker, och du vet mycket väl vår ståndpunkt. Nu har jag klargjort relevansen även här.
Rakryggad,
Såg din kommentar och vill bara påpeka att artikelförfattaren faktiskt inte påstår att det endast var varg som kostade 70 miljoner. Det står klart och tydligt rovdjuren, däremot så är Eliassons 1 miljon endast för varg. Troligen så skulle man ha behövt jämföra kostnaden utslagen per individ för att få ett bra jämförelsetal.
Calle D = Calle… bara så alla vet. Sorry.
Rakryggad eller svagryggad 70 miljoner är väl inga stora pengar tycker du vården skolan arbetslösa behöver pengar så det är lätt skjut ner rovdjuren till en rimlig nivå
Kunde inte låta bli att säga att när SJF:s ledning och kansli uttrycker sig i frågor rörande ”hållbart nyttjande av våra resurser” har jag och många med mig inget förtroende för vad ni säger längre. Tyvärr!
Jag gör en observation: Det nya modeordet band jägarkårens ledare är VULGÄRDEBATT.
Innebär det att alla som deltar i debatten är vulgärdebattörer? Eller bara de debattörer som inte tycker som SJF:s ledning kanske?
”Ser man till rovdjurens kostnader för skattebetalarna så är dock siffran en miljon, som anförs av Elisson, mycket långt från sanningen. Bara ersättningen till samerna uppgick 2009 till 70 miljoner.”
Lite hederlighet bör man kunna kräva, även från Jägareförbundets bloggare.
Dessa 70 miljoner är ersättning för ALLA ROVDJUR, och inte enbart för varg.
Dessutom är det ju inte alls DOKUMENTERADE skador som man får ersättning för.
Det finns ju fall där man ansökt om ersättning för fler renar än man hade ”tillstånd” att ha, alltså hade rovdjuren inte bara utrotat alla renägarens renar men även en stor mängd ”fiktiva” sådana!
SLUs undersökning om jaktens värde utgick väl ifrån vad jägare själv tycket jakten hade för värde för dom.
I de kostnadsberäkningar för skador älgen ställer till med har man vad jag vet, inte tillfrågad de som drabbats, de som förlorad en anhörig eller själv ligger förlamad i en säng på ett av våra vårdinstutioner.
Vilka värden skulle det inte ”generera”?
Att utropa inhemska arter, såsom VARG, som hot mot basnäringar och fiender till LOKALsamhället, såsom ni på Jägareförbundet har gjort det, DET, om något är vulgärdebatt!