Naturvård med bössan i hand

Under den gångna veckan arrangerade Jägareförbundet en workshop, där vi diskuterade vilt- och naturvårdsåtgärder i skogen med myndigheter och företrädare för skogsnäring och viltförvaltning. Svininfluensan satte tyvärr en del käppar i hjulen för de planerade aktiviteterna, och begränsade även antalet deltagare en del. Även om vi inte var fler än ett tjugotal, så känns det bra att efteråt än en gång kunna konstatera att vi alla är överens om att vi har många gemensamma mål och att det finns massor att vinna på samarbete. Utvecklingen mot en markanvändning i samverkan mellan olika aktörer känns riktigt positiv!

 

Naturförvaltning0001.JPG

Viltförvaltning eller naturvård? Markanvändning och naturförvaltning!  Foto © Ulf Widemo 

 

Även om övningen i mina ögon som arrangör genomfördes under stor enighet, så kan jag inte låta bli att fundera en del över den retorik som annars används i debatten om klövviltstammarnas storlek. Företrädare för skogsnäringen, en del myndigheter och vissa naturvårdsorganisationer närmast kräver att jägarkåren skall skjuta ner klövviltstammarna, som man bland annat hävdar utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. Det intressanta är att samma personer och organisationer inte sällan kritiserar jägarkåren för att vilja ”bedriva naturvård med bössan i hand” när det gäller predatorkontroll. På vilket sätt skiljer sig att skjuta räv för att kunna beskatta rådjursstammen, från att skjuta en älg för att kunna producera mer talltimmer eller få fler obetade ungaspar i ett naturreservat?

I mina ögon skiljer det sig självfallet inte alls. Jägarkårens syn på klok och hållbar förvaltning av våra resurser innebär att den biologiska mångfalden inte bara skall bevaras, utan brukas hållbart. Hur vi beskattar viltpopulationerna påverkar som alla jägare vet olika processer i naturen, till exempel predationstryck och konkurrens om föda. Viltvården och viltförvaltningen är en del av naturvården och -förvaltningen; bössan är ett av våra verktyg för att påverka populationstätheter och därmed olika ekologiska processer. Det gäller när vi beskattar älgstammen, precis som när vi skjuter kråkor och rävar för att gynna harar. Eller för att hjälpa starkt hotade sydliga kärrsnäppor…

Måhända skall man dock se inkonsekvensen i retoriken som ett första steg mot insikten att god naturförvaltning oftare handlar om skötsel än bevarande, eller kanske snarare bevarande genom skötsel och brukande. Där kan såväl bössan som exempelvis en lie vara rätt verktyg!

Dela