Jag är en stolt lobbyist!

Så här i efterdyningarna av Rovdjursproppen har jag en känsla av att mer än ett mediaorgan just nu granskar vårt politiska arbete inför riksdagsbeslutet. De av er som såg Aktuellt i söndags kväll kanske uppmärksammade att Jägareförbundet var en av de allra flitigaste besökarorganisationerna i Riksdagshuset. Som anställd och vanlig medlem blir jag stolt över vårt målmedvetena och effektiva arbete men magkänslan säger mig att vi lär få en del snaskiga artiklar om ”jägarmaffian” och diverse insinuationer om oärliga metoder i media om en vecka eller så…

Fakta är att lobbyism idag är ett fullständigt rumsrent och till och med helt nödvändigt inslag i det demokratiska samhället. Även om kvällspressen gärna spinner på ”vanligt” folks föreställningar om att lobbyism innebär spritdrypande bjudmiddagar med tveksamma kvällsnöjen till kaffet. Ingen politiker klarar sig idag utan hjälp med information från lobbyister och är det längre någon som tror att de nyligen inlämnade motionerna i Riksdagen skrivits av ensamma riksdagsmän sena kvällar i en mörk övernattningslägenhet? Själv brukar jag roa mig med att räkna hur många motioner som är direkt kopierade från Djurens Rätts informationsmaterial mot jakt. I år var det bara ett par stycken vilket är en tydlig nedgång från toppåret 2006 då det var ett nästan tvåsiffrigt antal.

Nåväl, jag förstår att media intresserar sig för ett riksdagsbeslut som var en så tydlig framgång för jägarna och motgång för ”bevarandeintresset”. Kanske beror framgången också på att vi varit skickligare att föra fram saklig och korrekt information, dvs lobbat väl? Inget konstigt med det i så fall. Så avgörs alla frågor idag. Väljarna agerar genom sina intresseorganisationer och Jägareförbundet är en av landets i särklass största, så det vore väl konstigt om vi inte la tid och kraft på att informera våra folkvalda i våra hjärtefrågor? Det finurliga med Jägareförbundet är idag att vi kan lobba på alla nivåer, såväl i Riksdagen som på länsnivå och ut i varenda by där en riksdagsman väljs. Det är en stor styrka och givetvis ska vi nyttja den. Det är varken fult, oschysst eller oärligt. Det håller varenda politiker med om, även om Carl Schlyter i söndagens debatt låtsades som om han inte ägnat rätt långa stunder i stängda överläggningar med de i EU så mäktiga och rika djurrättsorganisationerna…

2 Kommentarer
  1. Daniel Ligné says:

    Nja, nu tror jag knappast att majoriteten av Riksdagen är ”de egna”. Tar vi t ex Rovdjursproppen så togs den med en rätt bred majoritet av en hel del icke-jägare, eller hur?
    I sann demokratisk anda kan vi knappast heller förbjuda politiker att besluta i frågor som de själva kan eller är engagerade i. Ska föräldrar inte få besluta i föräldraförsäkringsfrågor, bilister i trängselskattfrågor, dataanvändare i IPREDfrågor? Tyvärr känns ditt inlägg som ”surt sa räven” och lite lätt diktatoriskt och en smula odemokratiskt.

  2. melissablogg.devote.se says:

    Det kan knappast kallas lobbyist, när man lobbar hos de egna. Jägarförbundet i symbios med mäktiga riksdagsmän har den största populationen av egenintressen hos alla myndigheter i Sverige. Därav den skepsis som finns ute bland vanligt folk när det talas om den så kallade ”Jägarmaffian.”

Kommentering är stängd.