Dags att runda av en intensiv vårperiod
En varm fredag i Norrbotten – inte långt från +30 och klarblå himmel. Det känns onekligen skönt att man sitter och lägger händerna på det som är de sista uppgifterna innan några veckors sommarsemester. Som vanligt har perioden mellan snösmältning och semestermånad varit hektiska. Man skulle kunna tro att mycket blir slentrian efter några år, man har ju ändå hållit på med detta under de senaste 17 åren, men det är ett av det här jobbets bästa sidor – det blir väldigt sällan upprepningar! Visst kan man hålla ett flertal jaktledarutbildningar, björnjaktsutbildningar eller liknande, men varje utbildning blir unik eftersom deltagarna växlar och med det också frågor och infallsvinklar. Sen händer det mycket i övrigt som gör att man får skärpa till sig och tänka till lite extra. Den nya älgutredningen är en sån sak, var den landar återstår att se men det finns en hel del oklarheter som återstår att reda ut! Beslutet om björnjakten kom i veckan också, fortfarande ett envist motstånd mot åteljakt som fortfarande vilar på väldigt svaga argument! Lite längre jakttid i delar av Norrbotten är ju ändå en litet fall framåt. Men medan vi lägger vårt förslag för att björnstammen ska börja minska mot nivån 2005 så är Naturvårdsverket oroliga för att tillväxttakten kan komma att avstanna med denna tilldelning. Till och med journalister missförstår detta, alltså att tillväxttakten minskar innebär INTE att björnstammen minskar utan bara att den ökar lite långsammare. Språkförbistring….
Måste också nämna med någr rader om ungdomslägret som vi hade under veckan som gick. Fantastiskt roligt med engagerade ungdomar i högstadieåldern som verkligen är intresserade och vill veta mer om jakten och viltet. Något som slår mig när man ser på vad som uppskattas mest och vad alla ungdomar vill ha mer av är – vad händer på vägen till ”mogen jägare”? Ungdomarna tycker det är roligt med skytte, det ska smälla och det ska ryka. Efter några år kan man tro att skytte på skjutbana är ett nödvändigt ont som man gör bara om jaktlaget sätter regler att man måste…. var tar lusten slut någonstans??? Kostnaden säger nån, men tillåt mig tvivla! Det måste finnas något i skyttet som bedrivs som gör att många inte längre tycker att det är kull att gå till skjutbanan. Vi säger att jakten ska vara rolig och trevlig, men där har vi dessutom ett stort ansvar att skjuta så att varje skott är ett dödande skott. På en skjutbana verkar det vara mer som om varje skott måste vara en perfekt träff men vi ska inte ha roligt! Kan det vara så? Kanske är det inte bara roligare skytte på banorna med mindre av tävlingsinslag som måste till, kanske ska man titta mer på att det också ska finnas utrymme för socialt umgänge mellan skjutserierna, en raststuga, grillplats eller annat ställe där man kan prata med likasinnade. Det finns säkert många bra idéer, men börja med att fundera på var någonstans skytteträningen slutade att vara rolig och övergick till ett måste.
Nu är det semestertider och vi får se när jag tar mig in från fiskevattnen och skjutbanorna för att lämna någon rapport här – men om ni inte hör ifrån mig så vet ni varför!
