Svära i kyrkan
Att älgjakten närmar sig med stormsteg här uppe i norr märks på många sätt. Älgmöten avlöser varandra, frågor om vad man får och kan göra inom jaktlagen duggar tätt per telefon och skjutbanorna har högsäsong. Sen kommer naturligtvis den årliga redovisningen av ÄBIN, alltså älgbetesinventeringen. Skogsstyrelsen har en osviklig precision att presentera resultatet några dagar för jaktpremiär. Oftast med braskande rubiker om skadenivåer och behov av ökad avskjutning, mer kalv i avskjutningen och ökad andel kor i avskjutningen. I kölvattnet på denna debatt kommer oftast någon form av krav på inventeringar. I år är det skogsbruket som pratar om att man borde höja fällavgifterna i Norrbotten för att finansiera en inventering av hela Norrbotten med hjälp av flyg. En imponernade satsning med tanke på att det rör sig om 25% av Sveriges yta. Tanken tycks vara att den mycket ifrågasatta inventeringen i östra Norrbotten ska göras om men nu över hela länet. Själv kan jag inte annat än häpna över hur folk tänker. Skulle en inventering med starkt ifrågasatt resultat bli bättre för att man gjorde den över tio gånger så stor yta? Ska jägarna betala för något måste man också vara klar över vilken nytta man får av resultatet.
Det är här vi kommer till svärandet i kyrkan! Finns det överhuvudtaget någon anledning att vinterinventera älg för att få reda på antalet älg i vinterstam? ÄVEN om inventeringen visade sanningen så är mitt svar att det knappast kommer att skapa en bättre älgförvaltning! Ännu större problem blir det om inventeringen INTE visar sanningen, hur hanterar man då resultatet? Men att säga att inventeringar är onödiga är enligt många detsamma som att ge upp älgförvaltningen. Jag hävdar tvärtom att man genom att följa trender i stammen och arbeta mer med dessa kommer att komma betydligt längre! Vi vet om stammen ökar eller minskar via älg-obsen och vi vet vilken avskjutningen som leder fram till ökningar och minskningar. Att tillföra mer fakta brukar lyftas fram som något positivt. Men om dessa fakta inte är fakta utan något annat, hur hanteras detta. Som det ser ut skapar det bara förvirring! Dessutom är kunskapen om antalet älgar per 1000 hektar ändå ointressant! Om skogsskadorna enligt markägarna är för höga kommer de att kräva en minskning, oavsett nivå. Om skogsskadorna är på en låg nivå kan man argumentera för en ökning av stammen oavsett nivå. Vi vill så gärna ha kontroll in i minsta detalj över det vi gör, men steget från en kontroll på trender till en kontroll på detaljnivå leder inte till en bättre förvaltning. Däremot leder den till några andra saker som man bör ha i åtanke. Trender är de flesta relativt överens om, konflikter mellan olika grupper kommer då man för ner det på detaljnivå. Dessutom kostar det stora summor pengar – oftast jägarnas pengar – för att få en detaljkunskap som i slutändan kanske inte ens är fakta!
Så jag tror jag vågar svära i den här kyrkan i alla fall – älgförvaltningen blir inte bättre av vinterinventeringar. Lägg ner lite tid på att analysera älgobs och avskjutning istället för att sitta och vänta på kostsamma flyginventeringar!