En lång arbetsdag

Taltrastbo                                                                        Foto:Gunnar Glöersen

Vissa dagar blir långa, gårdagen var en sådan. Dagen började med att jag åkte ner till Svanskogstrakten nära Dalslandsgränsen för att spillningsinventera. Den ingår i ett försök med att utveckla ett heltäckande nationellt system för att uppskatta viltstammarnas storlek och utbredning. Jägareförbundets personal, tillsammans med förtroendevalda, inventerar därför ett antal trakter med provytor, varje år. För mig som numera mest sitter vid datorn eller på möten är spillningsinventeringen ett välkommet break från stillasittandet. Intresset djur och natur var grunden för att jag en gång valde yrket, man kan undra hur jag ändå hamnade vid ett skrivbord.

Jag hittade spillning efter älg, rådjur, tjäder, hare och järpe i provytorna och ett fågelbo. Taltrastboet fick mig att tänka på mina tidiga tonårs år när jag och min kompis Sven-Åke kartlade alla fågelbon i trakten. Vi ritade hemgjorda kartor där vi prickade in bona och de fick namn som stolliga familjen och päron familjen. Båda var björktrastpar, det ena paret var aggressivt och det andra hade päronformade ägg. Det är märkligt hur sådana små detaljer kan pränta sig fast för livet. Tyvärr är det nog få ungdomar idag som har samma intresse, när vi växte upp fanns inga TV-spel. Fåglars bon är otroligt vackra, precis som äggen. Hur en taltrast vet att den skall ”mura” insidan av sitt bo av murket trä medan björktrasten vet att den istället skall använda grässtrån är egentligen obegripligt. Det vackraste boet jag och Sven-Åke  hittade var ett sävsparvbo, där de marmorerade äggen låg i ett bo byggt av kraftigt gräs och invändigt klätt med svart hästtagel.

Direkt från dalslandsgränsen, via duschen, åkte jag sen till Dala-Järna för att föreläsa om vargflytt och älgförvaltning i vargrevir. 120 personer kom till mötet och samtalstonen var synnerligen trevlig, fastän vi diskuterade frågor som är både komplicerade och inte helt okontroversiella. Jag redogjorde bl a för det arbete som pågår kring flyttning av varg. Jag förklarade också bakgrunden till skrivelsen om flyttning av varg som vi gjorde tillsammans med fem andra organisationer för ca ett år sedan. Den bidrog säkert till att vi fick vargjakt i vintras.

Mötet i Dalarna styrker mig i min uppfattning att vargflytt kommer att accepteras, men bara om de som förväntas ta emot dem förstår vad de har att tjäna på det och att förutsättningarna inte förändras radikalt, oavsett regering. I säng kom jag vid midnatt och åkte till Västerås sju timmar senare!