en dyster sida av jakten

Så här års när solen tinar bort snön och gässen återvänder från söder så borde man skina ikapp med solen! Visst gör man det också, men det finns inslag i jobbet som ibland gör mig lite dyster till sinnes. Den senaste tiden har jag haft ett flertal fall där förtvivlade jägare har vänt sig till oss för att de är utröstade/bortplockade från de jaktlag där de har jagat under många år. Jag tror att alla delar min uppfattning att jakten ska vara någonting att glädjas över och se fram emot. Tyvärr är det inte alltid så och konflikter kokar ibland över i vissa jaktlag. Ibland splittras lag och går skilda vägar, ibland blir det istället närmast mobbing mot någon jaktlagsmedlem. Bakgrunden är oftast ganska oklar att reda ut eftersom det för det mesta står ord mot ord om hur verkligheten ser ut. Oavsett det så är det en trist hantering att försöka jämka och medla i dessa frågor. Jag upplever väldigt tydligt hur viktig jakten är för många när man drabbas av detta. Att man trots osämja och konflikter ändå väljer att behålla sin plats i laget eller strida för att få den tillbaka. Den typen av konflikter skulle jag själv tycka vore tillräckligt för att söka mig till jaktkamrater som man kunde ha trevlligt med. Men många gånger rör det sig om marker där man har jagat i årtionden och kopplingen till markerna är så starka att man står ut med det mesta för att få stanna kvar.

Visserligen känns det i vissa fall som om det finns personer som trivs med att leva i konflikter och slåss för att man av principiella skäl vill ”vinna”, men de är ändå rätt få.

Jag har ingen generell lösning på problemet. Det är sorgligt att man hamnar i dessa situationer och jag är på sätt och vis fascinerad över hur mycket en människa tål av konflikter. Men nog måste man kunna hantera frågor på ett bättre sätt än vad som många gånger görs!?

Något som slår mig ganska tydligt är att de värsta konflikterna och de som är svårast att lösa är de där det inte finns någon förening eller klubb. Ett jaktlag där alla är överens tycker kanske att det är onödigt byråkratiskt att ha en klubb med årsmöte och styrelse och allt vad det innebär. Men den dagen då någon konflikt uppstår och det inte finns några stadgar att falla tillbaka på, då blir konflikterna desto värre. Så skulle jag komma med någon idé för att minska framtida bråk i jaktlagen är det väl att se till att ordna till en klubb eller förening med stadgar medan alla är goda vänner och överens. Har konflikterna börjat så är grunden för att komma överens om stadgar och regler borta!

Min grundtanke som jag har skrivit tidigare är att det ska vara roligt att jaga! Det är allas ansvar i ett jaktlag att man lever upp till det så gott det går. Inom älgjakten är det en av huvuduppgifterna för jaktledaren – att alla ska trivas.

Nu får ni ta helg – själv ska jag genomföra en jaktledarutbildning och bland annat ta upp dessa frågor även där!