Vad kan vi lita på?
Semester behöver alla, även de som ägnar sig åt rovdjur. Därför drog jag och min sambo till Fuerteventura för en veckas sol och avkoppling. Avkopplande var det och nästan helt fritt från rovdjursprat och garanterat isfritt.
Redan efter en mil såg jag den första skylten som fick mig att haja till, finns det rådjur här!? Förbryllande, var det minst sagt. Alla som varit på Fuerteventura vet att ön mest består av lavasten, sand, kaktusar och lite förkrympta växter som försöker överleva i torkan och hettan. Men varningsskyltar för rådjur var det ändå gott om. Förklaringen fick jag efter en stund. En glad spanjor hade råkat ange fel artikelnummer när han beställde varningsskyltar för getter till ön. Istället för skyltar med getter kom det en massa skyltar med rådjur på. Så vad gör man i dessa bistra ekonomiska tider? Jo, man sätter upp skyltarna ändå! Det är ju djur på dem.
Kan någon föreställa sig att Vägverket skulle sätta upp t ex skyltar med getter på, i områden med älgfara? Nej, knappast, så bistra tider lär vi inte få uppleva.
Jag har en ful ovana att aldrig stänga av mobilen, därför blev det trots allt lite rovdjur på semestern. Jag blev uppringd av Erik Blix på P4 extra. Han vill prata om hoten mot jägarna och om att länsstyrelserna lämnar ut namnen vargskyttarna, något som givetvis är oacceptabelt. Men det var inte det som var det mest intressanta med samtalet. Han sa bl a att han har svårt att förstå varför 250 vargar i Sverige kan vara ett problem när man har tusentals i andra europeiska länder. Det var då jag kom ihåg rådjursskyltarna!
När det finns länder där man glatt sätter upp rådjursskyltar för att varna för tamboskap och det samtidigt finns andra länder som helt frankt tycks ljuga om hela sin national ekonomin, hur kan det komma sig att i det närmaste alla journalister blint tror på rovdjurssiffrorna som samma länder redovisar?
Kanske lönar det sig bättre i EU att gissa antalet rovdjur, än att inventera och forska. ”The Italian way” kallade en av Europas ledande vargforskare vargförvaltningen i sitt eget hemland. Vi får se hur EU tacklar den svenska vargjakten, som bygger världens kanske bästa inventeringar och unik forskning på individnivå. Låt oss hoppas att rådjursskyltsmentaliteten inte är det vinnande konceptet! För då lär vi förlora!
Hur som helst, isfritt var det inte när jag kom hem. Fiske efter gös och gädda hinner jag därför med, även om isarna sett sina bästa dagar. Lycka är att vara labrador och få springa i issörja med en gädda i käften!
Nog är det minst sagt förbryllande att alla blint kollar på andra länders rovdjursantal, när det gäller Sverige. Sedan tackar jag för ännu ett mycket välskrivet och intressant inlägg, Gunnar. :)