Älgen är oskyldig!
På hyggena betas rönnen hårt, men anledningen att det saknas trädbildande rönnar i produktionsskogen är att den är för tät och mörk. Foto © : Fredrik Widemo.
De senaste veckorna har vi som läsaren kanske noterat tagit strid för klövviltet som en förutsättning för delar av den biologiska mångfalden. Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, skogssektorn och Sveriges Ornitologiska Förening har tidigare närmast gjort gemensam sak genom att hävda det motsatta, framför allt när det gäller rekrytering av trädslagen asp, rönn och sälg (så kallat ”trivialllöv”). Förslaget till lagrådsremiss för en ny älgförvaltning tar också upp älgens bete som ett problem för mångfalden. Här föreslås dessutom att Skogsstyrelsen skall ”analysera hur rådande betestryck inverkar på landskapets trädslagsblandning och dess konsekvenser för biologisk mångfald”. Detta är med självklarhet en uppgift för oberoende forskare, inte för en myndighet som på ett allt annat än önskvärt sätt tydligt visat att man inte förhåller sig objektiv till existerande forskningsresultat när det gäller positiva effekter av klövvilt. Det är svårt att frigöra sig från misstanken att de resultaten ses som obekväma ur ett produktionssperspektiv…
Irritationen över den osakliga debatten kom än en gång över mig igår när jag ägnade eftermiddagen åt att gallra en del av min egen skogsfastighet. Precis som många gånger förr kunde jag konstatera att hugger man manuellt och ser sig för, så står det regelbundet tunna rönnar i bestånden. Rönnen betas mycket hårt i hyggesfasen, men individer som växer tätt intill andra stammar skyddas sedan när beståndet sluter sig alltmer. Det går utmärkt att plocka fram dessa tunna stammar, och skydda dem från bete genom att lägga upp rishögar av röjda stammar och toppar runt dem. För att bära mångfalden behövs inte heller många trädbildande individer per hektar.
Rönn är helt enkelt en pionjär och ett träd som är konkurrenssvagt. Den finns i produktionsskogen från början, men konkurreras på sikt ut och dör. För att man skall få trädbildande individer krävs luckiga bestånd, eller att man aktivt gynnar rönnen. Det är alltså inte älgen som bär skulden till att vi saknar stora rönnar i produktionsskogen utan skötselmetoderna och bristen på hänsyn. Oavsett betestryck blir det ingen rönn i en normal produktionsskog…
I solexponerade bryn och gläntor bildar rönnen träd, trots att klövviltet med förkärlek betar där. Foto © : Fredrik Widemo
forts.
… för att se till fodertillgången och viltstammarna balanseras. Den avvägning skall dock inte uppnås genom att man stegvis tar bort mer och mer foder foder och sedan kräver att man successivt skall skjuta ner stammarna. En framgångsrik förvaltning måste bygga på samverkan och att bägge ”sidorna” inser att man lika litet kan ignorera viltets födobehov som betesskadorna i skogsbruket.
Arne,
det intressanta är att de som forskar på rekrytering av triviallöv inte alls säger att klövviltet bär skulden… utom möjligen vid extrema klövvilttätheter som man normalt inte finner i Sverige idag. Forskarna anser istället just att det är skötselmetoderna som ger en låg rekrytering.
En sak vi måste komma ihåg är att vi fortfarande rör oss i skogar som etablerades när skogsbete, lövtäkt och plockhuggning var vanligt. Det gav en mer öppen och luckig skog, där pionjärarter som rönnen hade betydligt bättre förusättningar. Utan aktiva åtgärder för att gynna rönnen kommer vi inte att komma tillbaka dit. Nu ”behöver” man säkert inte den mängden trädbildande trivallöv man hade då, men mer än idag är önskvärt ur ett mångfaldsperpektiv. När det gäller sälg och i viss utsträckning asp finns det rekommendationer för att gynna dem, men jag har inte sett samma sak för rönnen.
”Vi har det skogsbruk vi har” är också en sanning med modifikation. Skötselmetoderna svajar fram och tillbaka, exempelvis mellan att använda hormoslyr och att inse lövets gödslande betydelse, fodervärde och negativa effekt på förekomsten av rotröta. Nu är man på gång med ytterligare ett batteri av skötselåtgärder som kommer att ändra och intensifiera skogsbruket. Skogsbruket och skogsstyrelsen ser måhända det som att den enkla lösningen är att skjuta ner klövviltstammarna. Jag och SJF ser det inte så. Framför allt skall man inte oemotsagt få påstå att klövviltet har effekter som det inte finns något stöd för.
Det är inte bete av det massiva uppslaget av rönn som begränsar trädbildningen, utan skötseln under fasen när skogen sluter sig.
Jag håller dock som sagt med dig när det gäller betydelsen av att verkligen storskaligt etablera tall på tallmarker och i betydelsen av bärriset. Självklart skal man inte heller glömma bort rådjuret. Framför allt handlar det om att hitta rimliga förvaltningsmodeller av skog och vilt på landskapsnivå, för att se till att fodertillgången och viltstammarna b
Nja Fredrik, forskarna har ju rätt i sak, det kommer inte upp några rönnar. Och det ÄR ju betningen som hindrar trädbildningen i bryn och kanter och på impediment. Och även på nya hyggen, de satta plantorna går ju inte överallt så visst skulle det smugit upp några rönnar här och där om de fått vara i fred.
Men du har också rätt, med ett annat skogsbruk skulle vi få upp några rönnar till. Är dock tveksam till att de ranka och undertryckta plantorna klarar att bilda träd. Och vi har ju det skogsbruk vi har och det är nog svårare att ändra på det än att minska klövviltet. Se bara hur svårt det är att få till mer tall…
Arne,
jag håller helt med dig om att de ranka, undertryckta rönnarna inte ger något foder. Det massiva rönnuppslag som ofta finns och betas hårt i den inledande hyggesfasen ger en del, men det är inte det som är min poäng här. Klövviltet, och isynnerhet älgen, anklagas ofta för att vara ett hot mot den biologiska mångfalden. Vad man hävdar är att betet från klövviltet förhindrar rekrytering av nya trädbildande individer av asp, rönn och sälg. Det stämmer dock inte, och när det gäller rönnen borde det vara uppenbart för alla med någon kunskap om skog och trädslag. Jag återkommer till de andra inom kort.
Jag menar att det utan problem skulle gå att rekrytera tillräckligt med rönn för att slå vakt om den biologiska mångfalden som är knuten till rönn, bara man vill; det krävs inte många träd per hektar.
Jag håller helt med dig när det gäller betydelsen av tallskog.
Fredrik, du har rätt om rönnen men problemet är att enstaka ranka rönnar inte ger mycket foder. Dessutom strävar de uppåt av konkurrensen och bladverket är snart över betningshöjd. Rönn som foder är bäst vid svag/medelhård betning då den spolar ut sig.
Det finns en kontinuitet i produktionsskogen, nya hyggen tas upp hela tiden så det gör inget att andra sluter sig. Men hade vi mer tallskog fick vi både mer bärris och kontinuerligt lövuppslag även i produktionsskogen.
Vad gäller bärriset är det märkligt att det inte kommer i stormluckorna, det finns tusentals här i syd.Förr var det alltid i gläntorna man plockade bär. Jag tror boven i dramat är rådjuren, de knipsar det direkt och det hinner aldrig etablera sig riktigt.
Arne,
ingen har väl förnekat att trakthyggesbruket ger mycket foder på hyggena? Däremot får man med dagens skötselmetoder allt mindre foder under resten av omloppstiden. Ett typexempel är kraftig markberedning, som ibland påstås gynna viltet. Visst- man får ett stort lövuppslag vilket ger mycket foder på kort sikt. Samtidigt missgynnas bärriset av markberedningen, vilket på lång sikt ger mindre foder efter hyggesfasen. Vi koncentrerar alltså fodret till just den del av landskapet där vi inte vill ha viltet, eftersom de även betar på de växande plantorna/stammarna på hyggena.
Du har helt rätt i att bärriset på många håll betas hårt; det beror åtminstone delvis på att vi genom ändrad skötsel och val av trädslag (gran, contorta osv) får allt mindre bärris. Betestrycket bestäms självfallet inte bara av klövviltstammarna, utan även av fodertillgången. Medelhårt bete av bärris ger störst mångfald.
Jag noterar att du över huvudtaget inte nämner rönnen i ren skogsmiljö, vilket var vad mitt inlägg i första hand handlade om. Jag antar att du delar min uppfattning att det inte är något konstigt i att lågväxta, ljusälskande träd konkurreras ut och därmed utesluts från dagens produktionsskog. Detta är självklart, och inget man skall lasta klövviltet för.
När det gäller manuell huggning tänker vi lika. Även om inte allt kan huggas manuellt, så skulle vi vinna mycket på att kombinera manuell och maskinell huggning. Inte minst just för att man enkelt kan plocka fram rönn och sälg som ännu inte konkurrerats ut. Jag skall be att få återkomma till aspen… den är väl värd ett eget inlägg.
Återigen en tjänsteman från Jägareförbundet som angriper produktionsskogen fast det är den ni har att tacka för de starka klövviltstammarna. Det där med helhetssyn är svårt även för andra än politiker…
De rönnar, sälgar och aspar som växer i kraftledningsgator kommer inte ens upp i sådan höjd att de behöver röjas ner för eltrådarnas skull trots att de inte hämmas av konkurrens från produktionsskog. Men det är väl skogsbrukets fel…
Det är helt omöjligt att få upp asp i skogen, synd för det är ett så trevligt trädslag. Däremot kommer de i åkerkanter där de av någon anledning inte blir så smakliga. Men där skuggar de åkern eller hotar EU-bidraget.
Men du är inte fel ute med din rubrik. Älgen är inte oskyldig men den stora boven i dramat är rådjuren. De går fram som dammsugare och plockar allt gott och näringsrikt innan det når älghöjd. På 70-talet var alla hyggen röda av rallarros, nu finns det inte EN enda. Blåbärsriset är välklippt som på en golfbana och lika kort. Där kan vi snacka om påverkan på den biologiska mångfalden.
Tyvärr lider jägarkåren fortfarande av Bambisyndromet. Det är så synd om de stackars rådjuren och de har minskat så oerhört bara för att hunden inte reser inom fem minuter och lodjuren massakrerar dem… Jag har varit runt i skogen både i jobbet och på skidor i den ”stränga” vinter vi haft och inte hittat ett enda dött djur. De är mycket tuffare än vi tror och den milda hösten gjorde att de hade ovanligt goda förutsättningar att klara vintern.
Du snuddar vid en annan viktig sak, manuell avverkning. Du skapar foder både genom avverkningen då riset sprids och genom selektion vid underröjning och trädval. Synd att folk är så lata numera…