Rovdjur och vildsvin gör underverk för jaktgemenskapen
Satt här på morgonen och läste en motion till LRF Skånes årsstämma om ”nationella jaktdagar” på vildsvin. Förslaget går ut på att man på frivillig basis går man ur huse några dagar per säsong och jagar vildsvin ”över hela landet”. Ingen dum idé kanske. Tänk bara vilka korvbrasor och möjligheter till finfina inventeringar vi skulle få.
Faktum är att jag tycker mig spana en ganska snabb och omvälvande förändring av jakten och jaktlagsstrukturen i Sverige idag. Jakt på stora rovdjur kräver stora arealer och en snabb och effektiv samverkan inom och mellan Viltvårdsområden och Älgskötselområden i norra delen av landet och i söder anordnas stora vildsvinsjakter där man bjuder in duktiga hundar med ansvarfulla förare som ger en bra jakt även för dem som aldrig har vildsvinen liggande dagtid inne på sina marker. Vi ser också hur rävklappar och ”rovdjurskort”, som ger dig möjlighet att för en mycket billig penning följa rävdrevet in på grannmarken, skapar gemenskap, förståelse och nya kontakter runtom i landet.
Jag är själv road av såväl jakt på rovdjur som vildsvin och det är faktiskt något av ett socialt fenomen hur man direkt vid morgonsamlingen eller inspåret av lo i ringen kan träffa en vilt främmande människa och efter 3 minuters diskussion är jakten igång med total förståelse och ett gemensamt mål med ett gemensamt språk. Jag måste ha träffat flera hundra nya jägare på detta sätt senaste året och det är faktiskt riktigt kul och lovande inför framtiden. Igår blev jag faktiskt bjuden på bäverjakt av en jägare från jämtland som fick skjuta sitt livs första ståndälg för min hund när den gått ett par marker bort i höstas. Hade det inte varit för att vi med gemensamma krafter försökt baxa oss själva över en surmyr och ”förbrödrats” i tafatta försök att komma in på ett björnstånd tidigare på hösten hade han inte fått sin älg och jag hade suttit här i söder och surat över att man inget kan jaga i april…