Den adaptive svenske jägaren
Den svenska älgförvaltning är adaptiv, tack vare jägarnas insatser och Viltdata.
Foto © Fredrik Widemo
Fredag eftermiddag, och vi har just avslutat ett tvådagarsmöte för alla viltforskare som finansieras genom vår forskningstjuga (dvs medlemsmedel) och dem som finansieras genom viltvårdsfonden (dvs med medel från jaktkorten, vilket hanteras av Naturvårdsverket). Två dagar med mycket intressanta diskussioner oss forskare emellan, och där vi också diskuterat med finansiärerna hur man kan försöka se till att den nya kunskapen verkligen når ut till myndigheter och jägarkår.
Efter att själv ha analyserat och pratat om resultat från Viltdata, dvs jägarnas rapporterade älgobs och älgavskjutning, kan jag bara än en gång konstatera att jägarkåren gör ett enormt stort och viktigt jobb!
Vi står nu inför något som kommer att bli svårt att genomföra fullt ut inom viltförvaltningen, nämligen konceptet ”Adaptiv förvaltning”. Idén är att det inte finns några statiska förvaltningsgrepp som fungerar, eftersom markanvändning, viltstammar osv skiljer sig mellan områden och dessutom ändras med tiden. Alla fungerande förvaltningsmodeller måste därför kunna anpassas efter gällande förhållanden, som alltså dessutom är föränderliga. Detta hör till de viktigaste övergripande slutsatserna från ett flerårigt forskningsprogram, som Naturvårdsverket finansierat med totalt 42 miljoner.
Detta låter väl egentligen ganska självklart, men sätter tydligt fokus på behovet av att utvärdera effekterna av åtgärder inom förvaltningen. Här tvingas forskare, myndigheter och jägarkåren samarbeta betydligt mer än förut. Forskarna sitter lika litet inne med ett färdigt facit som jägarkåren. För detta kommer det att krävas resurser. Framöver kommer vi i allt större utsträckning se att vi baserat på forskningsresultat och praktisk kunskap från förvaltare tar fram förvaltningsmodeller. Dessa kommer gissningsvis att fungera på sina håll, men inte överallt. Genom kontinuerlig utvärdering anpassar man då förvaltningsmodellerna, eller -verktygen, i ett nytt försök att nå förvaltningsmålen. Som i sig dessutom kan ändras med tiden. Detta kommer att kräva en kontinuerlig process av utvärdering och anpassningar. Låter det bekant?
Det riktigt intressanta är att vi jägare genom Viltdata har verktyget för att bedriva en adaptiv förvaltning. Tittar man på resultaten från de senaste åren så ser man att vi i genomsnitt skjuter mindre tjur, större andel kalv och att antalet kalvar som produceras per hondjur ökar. Vi är på god väg mot två av de tre mål som finns uppsatta i vår Handlingsplan älg, och det tredje är uppfyllt. Samtidigt kan man också se att jägarkåren inte bara sparar tjur, utan sparar en större andel tjurar där det var ont om tjur förra året. Vi har redan en adaptiv älgförvaltning! Det är tack vare alla er som rapporterar in älgobs och avskjutningen som vi har det verktyget för att följa populationen. Nu finns det också slaktvikter och ålder från tillräckligt många djur i varje län för att det skall gå att göra riktigt intressanta analyser. Vi kommer att sammanställa detta material inom kort, för att visa vad ni möjliggjort genom ert arbete!
