Det var bättre förr – ju förr desto bättre! eller??
Redan under väldigt tidig morgon insåg jag att dagen gärna kunde tillbringas på kontoret! + 2, stark vind och kraftigt regn…. inget drömväder för utevistelse! Längre inåt landet rapporteras det om snö, men förhoppningsvis kan man ta sig ut i markerna i inlandet till helgen, det var i alla fall mina planer! Gårdagen tillbringade jag nere i Märsta med en grupp som arbetar med nytt utbildningsmaterial. Man säger att svenska jägare är den bäst utbildade jägarkåren i världen. Det kan nog kanske vara så, jag har inte gjort någon djupstudie av utbildingsnivåerna runt om i världen. Oavsett om det stämmer eller inte så är utbildning färskvara och måste hela tiden uppdateras och förnyas. Att ta fram nya utbildningar är kul och det är stimulernade att prata utbildning med likasinnade. Risken finns naturligtvis att man som fackidiot ibland tar vissa saker för givet och istället gräver ner sig i andra saker som kanske till viss del saknar allmänintresse. Men med lite brytande och bändande i gruppen så tror jag det nya materialet blir riktigt bra!
En fråga som inte bara berör jakten, även om det var den delen av vår kultur som vi pratade om igår, är – vad är egentligen ursprungligt svenskt? Man svänger sig ibland med begrepp som ”den nordiska jakttraditionen” ”den svenska allmogejakten” och andra mer eller mindre luddiga begrepp. Men det viktigaste är kanske inte att reda ut vad som egentligen är ursprungligt nordiskt utan att jaktkulturen precis som annan kultur ständigt utvecklas genom ändrade förhållanden här hemma och influneser utifrån. Från början fanns det spetshundar och fällor till jägarnas förfogande, på 1600-talet kom stövare och under 1800-talet vår olika stående, stötande och apporterande fågelhundar. Kortdrivare dök upp under rådjurens expansion på 90-talet och hängde med in i vildsvinens utbredning. I norr gjorde en växande björnstam att de amerikanska plotthundarna fick fäste och nu även amerikanska foxhounds. Ändring i viltstammar och influenser utifrån… Positivt om det hanteras rätt, men som alltid är nytt och främmande ibland också skrämmande och något man försöker slå undan. Avvägningen blir att anamma det nya samtidigt som man anpassar det till en modell som passar in i vår syn på god jaktetik. Det kan ta ett tag, men det måste ske. Detsamma gäller jaktliga hjälpmedel och vapen. Vi ska inte saklöst förkasta allt nytt men inte heller okritiskt acceptera allt! Det gäller allt från GPS-pejl och nya hundraser som hur vi ser på ett eventuellt nytt jaktvapen som pilbåge.
Ett öppet sinne för att världen runt i kring oss ändras och vi med den är nog det bästa. Inte som en del säger ”Det var bättre förr – ju förr desto bättre!”
Såg förresten apropå en tidigare blogg om hudens ursprung att senaste Hundsport hade in en liten notis om detta – flankerat av ett foto på…just det, en nordisk grå skogsvarg. Myten lever vidare! :-)
