Sakfrågor, attityder och kusliga mängder tålamod

Jag har förstått att några retat sig på mitt förra inlägg om riksdagsdebatten i förra veckan. Man tyckte helt enkelt att debatten i just ”fjälljaktsfrågan” var ett lågvattenmärke och historiskt dålig. Jag kan hålla med om att alliansen fortfarande inte imponerar i sin argumentation för sitt märkliga agerande i fjälljaktsfrågan och Helén Pettersson (s) briljerade med en imponerande sakkunksap och med välslipade argument gjorde hon tydligt hur felaktigt beslutet om ”lika jakt för alla nationaliteter” faktiskt var.

Att denna debatt skulle ha varit direkt dålig håller jag dock inte med om. Det blev, efter några svängomar med gamla och dåliga argument från alliansens sida, tydligt att det numera är frågan om ”jobblinjen” som huvudargumentet för agerandet från alliansens sida. Det är i mina ögon ett fall framåt. Efter att vi nu ”dödat” argumentationen om EU-direktiv och annat så återstår bara den mer ideologiska frågan om jobben. Här behöver vi inga jurister med expertkunskaper för att argumentera, bara lite vanligt sunt förnuft. Ingen seriös näringsidkare kan idag i större omfattning sälja fjälljakt med rak rygg. Det är helt enkelt omöjligt att med någon form av framförhållning kunna planera och sälja fjälljakt då jakttrycket innebär att stora områden kan vara avlysta redan efter en mycket kort tid. Således tycker jag att det är tämligen självklart att regeringens beslut mot bakgrund av ”jobblinjen” i fjälljaktsfrågan var direkt kontraproduktivt och därmed ser jag att vi närmar oss slutet på denna fråga, argumenten för regeringens agerande tryter och jag har svårt att se vad som ska komma härnäst.

Nu var det dock inte detta mitt förra inlägg försökte belysa. Jag var, och är, fortfarande mycket glad över den positiva bild som samtliga talare gav av jakten och jägarna i Sverige. Ingen enda fråga löses idag genom ett enda slag med sakargument, snarare belägring och utnötningstaktik. Titta på fjälljaktsfrågan, rovdjursfrågan, trafikeftersöksfrågan, blyfrågan… Samtliga dessa frågor kräver näst intill sjuklig envishet och tålamod för att kunna drivas åt rätt håll. Då är det enormt viktigt med förtroende och en positiv grundsyn från politikernas sida. Att genom kortsiktiga utspel och ivrigt  agiterande på barrikaderna vinna en ”dylik” fråga går inte, här måste man vinna och förtjäna ett förtroende som ger oss möjlighet att ens få diskutera med de som bestämmer. Det är det jag menade var så positivt med förra veckans debatt, vi har förtroendet och vi har en god grund just nu för att driva några viktiga frågor. Att det sedan inte var varken första eller sista gången sakargumenten, i detta fall från alliansens sida, föreföll såväl mossiga som illa genomtänkta är en helt annan sak.