Konsten att vara positiv
Just nu sitter jag och förbereder en resa söderöver för en helg på förbundets årsstämma. Som jag skrev tidigare så kanske inte själva årsstämman och all formalia är något som lockar massorna till att göra vågen, men det är ett vikigt avslut på året som gått och ett viktigt avstamp för det som kommer framöver. Vilka frågor ska vi driva och på vilket sätt och vem ska göra det? Inte helt oväsentliga beslut med andra ord! Jag hoppas självklart att helgen går i konstruktivitetens tecken och att vi alla ser möjligheterna att komma framåt hellre än problem.
Annars har det varit en del rörande älg för min del även under de senaste veckorna. Dels mötet angånde Icemoose-projektet. En intressant tanke att skapa positiva värden runt älgen och skapa gemensamma fördelar för jägarna, forskningen och turismen. Hur det hela avlöper vet vi inte i dagsläget eftersom det beror på hur man löser finansieringen. Självklart framförs oro för att älg kopplad till turism direkt leder till att jakten kommer att fördyras för de lokala jägarna. Den typen av fördyring tror jag vi kan undvika om man jobbar långsiktigt och seriöst med detta och jaktturismen kommer hur som helst inte att bli det stora numret i detta projekt. Turistföretag kan inte sälja uthålligt bara för att något finns tillgängligt, det är servicen runt ikring som genererar arbetstillfällen. Nåja, vi får se vart det bär iväg och i dagsläget känns det bra att någon annan än jägarna ser någonting positivt med älgen!
En annan fråga som fortfarande är ”het” är frågan om förvaltningsområden för älg och indelningen av dessa. Här är det väl kanske lite svårare att vara positiv, men än så länge jobbar jag på det! En kombination av gemensamma strategier för större områden och ett lokalt engagemang är inte helt lätt att hitta. Särskilt inte eftersom ekonomin inte är klargjord ännu. Tyvärr upplever jag en fortsatt vilja från vissa delar av markägarsidan att skapa så stora områden som möjligt utan att förklara det med förvaltningsbehov. Om det har att göra med ekonomiska överväganden eller om det har att göra med arbetsbelastning för de som kommer att sitta i älgförvaltingsgrupperna vet jag inte. Helt klart är i alla fall att man vill skapa så stora områden att det inte finns någon koppling mellan älgarna i de olika delarna av förvaltningsområdet vilket inte kan ha varit intentionerna när man skapade dessa. Ingenting är klart här heller och en positivt syn på hur detta kommer att lösas får man väl försöka ha tills beslutet är fattat.
Snart är det också dags för Länsstyrelsen/viltförvaltningsdelegationen att besluta om höstens tilldelning av älg. Även här får man ta i ibland om man vill bibehålla en positiv livssyn! Men i de områden där nyttjandegraden har legat på 60% och markägarsidan ändå vill höja tilldelningen med 50% till så får man väl konstatera att hör krävs överenskommelser och förståelse eftersom tilldelningarna redan har förlorat sitt värde. I de här områden gör jägarna redan den avskjutning man tycker passar, oavsett vilken tilldelning man får. Ett underkännande av systemet med licenstilldelning, men kanske en bra start på en mer lokalt förankrad älgskötsel. Men då krävs som sagt ett gott samtalsklimat och inte hot och hårda direktiv.
Oavsett om det rör motionshantering, turistprojekt, förvaltningsområden eller älgtilldelning så finns det alltid en möjlighet att se saker i svart eller vitt. Jag tror att man själv kan välja vilken färg man vill se och jag tror att livet blir lättare om man väljer den vita sidan. Så oavsett vilka frågor du själv brottas med nu – may the force be with you! Eller som Monty Phyton sjunger ”Allways look on the bright side of life”
