Taggarkiv: Rovdjur

Vi jägare fyller många syften. Ibland oanade. Bland annat bygger vår verksamhet upp en annan, faktiskt rätt rolig, grupps verksamhet här i Sverige, APU (Anti Poaching Unit). Denna grupp består av en samling lekfarbröder och -tanter vars huvudsyssla är att ogenerat smyga omkring i framför allt Roslagsskogarna och leta efter jägare som beter sig misstänkt.

jaktfika_mlewander
Vem vet, plötsligt händer det, kanske ålar någon av nissarna förbi just ditt jaktlag nästa gång ni fikar. Foto: Madeleine Lewander

Alla jägare är nämligen potentiella tjuvjägare. Gruppens tanke är också att ”skydda” vargarna mot dem, tjuvjägarna alltså.
Nu verkar också Värmland ha fått den äran.

Jag  vill i sammanhanget betona att Svenska Jägareförbundet tar bestämt avstånd från allt som har med illegal jakt att göra.

Gruppen hittar heller inte speciellt många tjuvjägare, faktiskt har de inte lyckats leta upp en enda i hela Roslagen. Polisanmälningarna från gruppen haglar men faktum kvarstår att precis allt de lyckats anmäla har lagts ner.
Ofta slår de också på stort när de polisanmäler. Räv- och vildsvinsfällor blir exempelvis misstänkta vargfällor och då skickas ärendet direkt till Länskriminalpolisen som utreder grova brott. Även där har allt lagts ner, enligt uppgift från Norrtäljepolisen.
Hundra procent bom sedan gruppen startade 2007 alltså!

Om det har med stora kunskapsluckor att göra eller bara ett rent jägarhat är svårt att veta. Förmodligen både och.

De skyddar enträget. I Roslagen händer det till och med att vargslagna älgar skyddas så intensivt av gruppen att inte ens vargarna själva vågar gå fram till sitt slagna byte och får äta någon annanstans. Det kallar jag effektivitet på hög nivå!

Gruppen smyger omkring i skogarna och spanar, dag som natt. En del jägare har uppmärksammat dem vid samling inför jakten eller under fikat i skogen när de har kommit ålande förbi i sina camoukläder eller helt sonika kört fram till jägarna i sina enorma, svartlackerade titta-här-kommer-jag-bilar.
De är förstås jättemystiska och kräver all respekt för i den här samlingen finns också alldeles riktiga…(sshh…jag viskar) poliser.

Nu har vargarna för tillfället, trots gruppens idoga spanande, vandrat ut eller på annat sätt försvunnit från Rialareviret i Roslagen. ”På annat sätt försvunnit” innebär förstås i den här lilla gruppen att vargarna är illegalt dödade.
Från början tjoades högt om att varenda utvandrad varg ”dödats av tjuvjägare”.
Och media hängde glatt på. Till och med den lokala morgontidningen skrev i sin ledare att vargarna sannolikt fallit offer för tjuvjakt.
Vartefter har det sedan uppdagats att vargarna, en efter en, mött helt andra öden. Det visade sig att de flesta vandrat över länsgränsen och blivit påkörda.

Nu saknas bara information om en varg. Vart den har tagit vägen vet ingen. Jo, lilla gruppen ”vet” förstås.

Det för tillfället vargtomma Roslagen skakade däremot gruppens hela existens. Vad var det nu för mening med att åla omkring i skogarna och se farlig ut i jättestora bilar?
Det ordnade sig. De har tills vidare sadlat om och istället blivit sakletare. Självaste Pippi Långstrump hade varit stolt!
Nu kryper de istället runt i skogarna och letar skrot. Och det är inte vilket skräpskrot som helst utan skrot som JÄGARNA har slängt! Förstås!
Och fortfarande letas intensivt efter fällor och åtelkameror. Hittar de en fälla är den alltid olaglig, det spelar ingen roll om den är laglig, den är olaglig i alla fall och ska polisanmälas. Helst ska också riksmedia upplysas om detta oerhört onda och, enligt gruppen, i jägarkåren allmänt förekommande fenomen.

Att det numera, efter en dom i Kammarrätten i Jönköping, anses att tillstånd ska ges för åtelkameror, spelar ingen roll i gruppens värld, för, ja ni vet, ”även om det är lagligt, är det ändå olagligt”.

Gruppen verkar nu också ha skaffat sig fäste i Värmland och ser ut att uppleva en ny vår. För här finns ju vargarna igen! Och en massa nya fällor och åtelkameror som ska polisanmälas. Livet i gruppen ser ut att ljusna!
Grattis Värmland! Dessutom är heeela riksmedia medbjudna på kalaset och många deltar utan minsta reflektion.

Vad gör man åt det här? Inte mycket, jag tror att de straffar ut sig själva vad det lider.
Och vem vet, plötsligt händer det, kanske ålar någon av de här nissarna förbi just ditt jaktlag nästa gång ni fikar.
Värre är det då med media som blåögt sväljer gruppens tokerier utan att blinka. Hur seriöst är det? Trovärdigheten i mediarapporteringen som pumpas ut till oss alla har fått ännu en spark i skrevet.

 

Alliansens och Socialdemokraternas senaste pajkastning om rovdjursproppen spär bara på politikerföraktet och ökar känslan av att allt bara är tomma ord!

Maltaforsens Chiva 7 månader
Maltaforsens Chiva 7 månader

Sliten efter en veckas älgjakt är jag tillbaka på kontoret. Båda mina hundar överlevde första älgjaktsveckan och jag sköt en kviga efter en och en halv timmes fast stånd för min 7 månaders jämthundstik. Men den glädje man tidigare kände över hundar som söker ut och som har ett bra förföljande har förbytts i oro för vargattacker. Även under fast stånd tänker man mest på hur man skall agera om vargar attackerar just då. Ger de sig på älgarna först eller hunden? Andra har inte haft samma tur, de har fått sina hundar dödade eller skadade av varg. Allt fler hundförare är på väg att ge upp, de finner inte längre glädje i jakten. Själv har jag inte en tanke på att ge upp, löshundjakt är det som gör älgjakten rolig. Att sitta på pass eller att hänga efter en hund i lina är inget alternativ. Löshundsjakten har ett egenberättigande. Det är inte den som skall ifrågasättas, det är antalet vargar!

Samtidigt som vi jägare jagar med hjärtat i halsgropen för att skjuta de älgar vi vill och dessutom förväntas skjuta, går Rovdjursföreningens egen Bagdad Bob ut i media och misstänkliggör oss som vill försvara våra hundar eller tamdjur. Rovdjursföreningens propagandaminister, Jan Bergstam, hävdar att förändringen som innebär att det är länsstyrelsens besiktningsmän som först skall kontaktas istället för polisen vid § 28 skjutningar har lett till ”missbruk” av paragrafen. Att den enkla och självklara förklaringen till att fler vargar skjutits med stöd av § 28 är att antalet vargar ökat dramatiskt och att de sprider sig till nya områden bortser Bagdad Bob och Rovdjursföreningen helt ifrån. Inte heller redovisar de att i nästan alla de fall där vargar skjutits med stöd av § 28 har hunden eller tamdjur dessutom bevisligens skadats av vargen/vargarna.

Förändringen av § 28 initierades faktiskt av miljöåklagare Christer Jarlås. Nu påstår han att han ångrat sig! Inte heller han verkar begripa att dubbelt så många vargar betyder dubbelt så många angrepp och allt fler skjutna § 28 vargar.

Självklart är förändringen av § 28 bra. Nu kan man skjuta en varg som angriper tamdjur utan att bli av med vapnet på plats. Det har tagit upp till ett halvår att få tillbaka vapnet, trots att själva ärendet avskrivits nästan direkt. Dessutom är det väl bra att just skadegörande vargar skjuts när 100 vargar behöver skjutas enbart för att åtminstone stoppa tillväxten i stammen.

Rovdjursföreningen blir allt mer en liten sluten sekt för extremister. Jag har själv slutat läsa på deras facebooksida, jag mår fysiskt illa av att läsa det som skrivs där. Där florerar ett hat mot drabbade jägare, samer och tamdjursägare av sällan skådat format. Empati är ett främmande begrepp för dem.
Rovdjursföreningen, Nordulv, Wolf association m fl. är extrema organisationer som i alla lägen ser människor som förövare medan vargar alltid är oskyldiga. De inser det inte själva, men deras utspel och lyckade försök att stoppa skyddsjakter som den i Skåne och på Junsele tiken håller på att vända opinionen mot varg snabbare än vargen själv hade lyckats med. Det håller på att byggas upp ett otroligt varghat i vargbygderna. Det i sin tur förstärks av att ingen jag träffar längre verkar tro att våra myndigheter och politiker på demokratisk väg skall lyckas få ordning på svensk vargförvaltning. Alliansens och Socialdemokraternas senaste pajkastning om rovdjursproppen spär bara på politikerföraktet och ökar känslan av att allt bara är tomma ord! Alliansen och Sossarna tycker egentligen samma sak, men chansen att få några extra röster i nästa års val är viktigare än att lösa våra problem! Fortsätter ni på det här sättet förtjänar ni inga jägarröster! Rovdjursfrågan måste få en långsiktig bred politisk majoritet, det är vad ni har lovat!

Medan jag skriver det här inlägget får jag meddelande om att ytterligare en jämthund dödats av varg. Politiker gör något, tillsammans!!!

Äntligen sätter regeringen ner foten och bestämmer att alla stora rovdjurs i Sverige har en gynnsam bevarandestatus!


Nicko Foto:Lst Värmland

Det är en framgång för oss på SJF och äntligen tas vi som drabbas på allvar. Senast i morse blev kollega Olofs jämthund angripen av två vargar. Tack och lov hände det direkt efter släpp och i närheten så att han hann fram i tid innan de slitit Nicko i stycken. Trots att Olof både skrek och sköt i luften fortsatte angreppet. Inte ens skott direkt mot vargen som bet i Nicko hindrade den från att fortsätta. Det kostade vargen livet!

Rovdjurspropositionen är en framgång för vårt sätt att arbeta. Vi har ibland kritiserats för att vi valt att argumentera för färre vargar genom en vetenskaplig och juridisk tolkning av vad EU:s direktiv egentligen kräver. Arbetet har burit frukt. Nu är det förhoppningsvis en gång för alla klarlagt att gynnsam bevarandestatus inte är ett strikt vetenskapligt begrepp som naturvetare har ensamrätt att bestämma, det framgår både av proppen och av Vargkommitténs betänkande. Det är ett begrepp som bygger på vetenskap, men den ”högre ambitionen än att enbart förhindra utdöende” som direktivet kräver är inte vetenskap. Det är ett politiskt ställningstagande.
Nu hoppas jag att det blir en bred majoritet i riksdagen för rovdjurspropositionen. Regeringens förslag ligger mycket nära det som Socialdemokraterna drivit. Om jag förstått saken rätt gäller det även Sverigedemokraterna. Min uppmaning till de sex partierna är att släppa partitaktik och istället ägna er åt det ni är satta att värna, nämligen oss väljare! Utan en bred uppslutning i riksdagen för regeringens proposition kommer rovdjurspolitiken att fortsätta att vara en evig följetång och våra tamdjur och vår livskvalité fortsätter att hotas.

Bevarandesidan som hyllat vargkommitténs arbete och viljan till samförstånd rasar nu, trots att betänkandet är tydlig med att jakt följer på beslut om gybs. Som vanligt är det väl framför allt Jägareförbundet som står fast vid det som överenskommits. Vi har hållit i grunden samma linje i närmare 20 år som respekterar både internationella åtagnaden, den vetenskapliga grunden men framför allt inkluderar människor som drabbas.
Nu skall det bli spännande att se EU kommissionens eventuella reaktion, de har ju själva börjat prata om ”human dimensions” i rovdjursförvaltnngen, och hur övriga politiska partier agerar. Men framför allt skall det bli intressant att se om våra myndigheter klarar att gå från rent bevarande till förvaltning. Enbart trycksvärta dödar inga vargar!

Så kom då vargkommitténs slutbetänkande. Bara JRF säger sig var helt missnöjda. Men så har de ju också målat in sig i ett hörn, allt över noll vargar är för många. Vissa riksjägare tycker t o m att noll är för många, så ledande företrädare har brutit sig ur JRF och bildat ett eget förbund!

Övriga uttrycker försiktig optimism och tror att vargfrågan kanske kommit närmare sin lösning. Men nästan komiskt blir det när jag och Mikael Karlsson, SNF, är med i samma Aktuellt sändning och säger samma sak fast tvärt om! Karlsson säger, utredningen innebär definitivt att det inte går att jaga varg med licensjakt i vinter. Jag säger direkt efter, jag är helt övertygad om att regeringen kommer att säga att vi har en gynnsam bevarandestatus och att vi därmed kan börja jaga varg!

För den som inte följt debatten måste våra båda tvärsäkra påståenden verka fullständigt förvirrande. Men för den som följt debatten är det fullt logiskt. Allt handlar om vad gynnsam bevarandestatus är för något. SNF, SRF och WWF försöker med alla medel få begreppet att vara strikt vetenskapligt, ett värde som inte kan ifrågasättas och därmed skall sättas av forskare. Därför är det bra att Peter Egard är så tydlig på den punkten. Gynnsam bevarandestatus är inget vetenskapligt mått, det är politiskt ställningstagande som bygger på vetenskaplig grund! Jag och SJF har i flera år hävdat det. Det är så självklart att man förvånas över att det finns någon som kan hävda motsatsen. Peter Egard skriver, det torde vara ogörligt att på naturvetenskaplig grund avgöra vilken nivå som är ”betydligt högre” än minsta livskraftiga population.

Gynnsam bevarandestatus är alltså ett värde ”betydligt högre” än MVP, som är 100 vargar. Peter Egards valde att inte säga hur mycket högre, men menar att de knappt 400 som fanns förra vintern åtminstone är det.
Nu är det upp till regeringen att i höstens proposition sätta referensvärde för vargstammen och övriga stora rovdjur. Fortfarande finns risk att genetiken kommer att få spela en alltför avgörande roll och att socio-ekonomisk hänsyn kommer i andra hand. Men en sak är säker, Jägareförbundets 150 vargar är enligt vår mening, ”betydligt högre” än 100 vargar! Återstår att se om regeringen har ett annat mått på ”betydligt högre”. Noterar att Usain Bolt vann VM på 200 m ”betydligt före” tvåan, som var 13 hundradelar efter!

Det har nu gått ett år sedan jag och Dag Lindgren påpekade att NV:s beräkningsunderlag för invandringbehov i förhållande till populationsstorlek var fel. Skandulv som tog fram underlaget har bekräftat att det var så. Trots det har inte NV dragit tillbaka sina påståenden om att det krävs 7 invandrare per 10 årsperiod och 380 vargar för att nå gybs. Det är i det närmaste skandal att de låter felaktiga siffror få fortsätta att användas i debatten och i utredningar. Vi får hoppas att regeringen synat deras bluff!

Dag Lindgren pensionerad genetiker, som egentligen är ointresserad av vargar, retar sig på det sätt som genetiken används i vargdebatten. Han anser att mycket av argumentationen är missbruk av genetikvetenskapen och får fundamentalistiska tillämpningar som lett till att genetik fått dålig rykte! Nu senast har Lindgren tagit upp frågan om metapopulation och var bortre gränsen för den population som vi ingår i egentligen går. Svaret på den frågan är också ett av svaren på vad som skiljer SNF:s  ingen vargjakt i vinter, från mitt självklart vargjakt i vinter! Lindgren anser att det finns vetenskapligt bevis för att den Skandinaviska populationen är en del av den ryska. Därmed faller nästan alla bevarandesidans argument, de bygger nämligen uteslutande på att det finns en gräns bortom ryska Karelen som inga vargar kan passera och att invandringen österifrån är för liten till Sverige.

Nu är det förhoppningsvis äntligen dags att sätta stopp för enskilda naturvetares och naturromantikers våta dröm om många vargar och som struntar i vad det kostar oss som skall leva med dem.  Egard slår också fast att det inte finns något självändamål i att ha fler vargar än vad som behövs för att uppfylla EU:s krav. EU:s formella krav är INTE detsamma som naturflummares våta dröm! Bevarandesidan kommer givetvis att fortsätta att göra allt för att förhindra vargjakt i vinter. De har dock inte stöd hos svenska folket, definitivt inte bland brukarna på landsbygden och har aldrig haft det i riksdagen.  EU kommissionen långt, långt borta i Bryssel blir troligen deras sista hopp.

Samtidigt som den här genetikcirkusen pågår är det alltfler som får lära sig den hårda vägen vad det innebär att ha varg i sin närhet. I stort sett varje dag ser vi rubriker om dödade tamdjur, men det är långtifrån alla tragedier som når media. För ett par dagar sedan försvann en hund från tomten i mitt eget närområde, ägaren är förkrossad, vargspår och spillning har konstaterats på platsen. Så mitt eget liv påverkas också, numera tvingas jag ALLTID ha laddat vapen på ryggen även när jag jakttränar mina hundar. Förr om åren räckte det med svampkorg!

Förvaltningsrätten i Stockholms dom om den selektiva jakten kom i förra veckan. Den kom fram till att jakten inte är förenlig med EU:s regelverk.

Genetiskt hotad fisk
Genetiskt hotad fisk

Flera delar av domen talar faktiskt för att Naturvårdsverkets beslut var riktigt, trots det ger rätten de klagande rätt. Men när en förvaltningsrätt på allvar menar att jaktbeslutet borde ha varit mera selektivt och att de vargar som skulle fällas därför först borde ha märkts och därefter släppts fria igen för att sedan skjutas, då är det hôl i hôvve! Om det hade funnits juridiskt utrymme borde jakten dessutom enligt rätten ha genomförts av länsstyrelsens ”professionella yrkesjägare”. Att det överhuvudtaget inte existerar några sådana tycks rätten ha missat.

Reaktionerna från folk jag talat med har varit mycket negativa. ”Finns det överhuvudtaget något hopp om förbättring”, är den vanligaste reaktionen. Det skall erkännas att det inte är mycket som går rätt väg just nu. Men domen innehåller faktiskt positiva delar. Rätten ger NV rätt i att jakten hade sänkt inavelsgraden och att stammens bevarandestatus inte hade försämrats. Jakten var också strängt kontrollerad.

Rätten anser däremot att en ”annan lämplig lösning” än jakt är att flytta vargar, oavsett kostnad. Rätten vill inte bara flytta vargar från Finland/Ryssland till Sverige, de vill flytta vargar åt andra hållet också! De hänvisar till proportionalitetsprincipen, dvs. att man skall använda sig av den metod som är minst ingripande och har minst påverkan på bevarandestatusen. Trots att det finns vetenskapligt belägg för att selektiv jakt är en effektiv åtgärd för att sänka inavelsgraden kommer rätten fram till att flytt av vargar från Finland/Ryssland är en mera lämplig lösning. Proportionaliteten i att vi med en flytt av vuxna vargar till Sverige skulle löpa stor risk att få in dvärgbandmask och rabies har rätten tydligen missat. Men alla som följt vargcirkusen vet att allt utgår från vargen, människor är ointressanta. Jag trodde i min enfald att proportionalitetsprincipen gällde besluts påverkan på människor, inte vargar! För mig är det självklart att rätten istället borde ha funderat över proportionaliteten i att människor som redan lider stor skada och förlorar livskvalité skall få ännu fler vargar på sina marker av samhället. Speciellt som det finns vetenskapligt belägg för att jakten i sig sänker inavelsgraden och fördubblar chansen för avkommor till invandrare att reproducera sig.

Vissa debattörer har reagerat mot att jag tar till det de kallar ”nedlåtande kraftuttryck”, som hôl i hôvve. Intressant är att Hanne Kjöller i TV4 använde exakts samma uttryck, men då om regeringen och Naturvårdsverket som arbetat för jakten! Hanne Kjöller är sig lik. Hon säger att hon älskar EU för den stoppade vargjakten och anser att naturvårdsverket och regeringen har ”hål i huvudet” för att de försöker hitta kompromisser som tillfredställer alla parter! Jag kan konstatera att i Syrien tillåts inte heller några kompromisser för tillfället!

Avslutningsvis vill jag berätta om något helt vargbefriat. Trots hård vind och höga vågor vågade jag mig ut på Vänern igår. Ensam, som den gamle och havet, kämpade jag mot naturkrafterna för att fiska lax. Dagen slutade med två Pb, lax 7 kg och gädda 11.1 kg. Det är livskvalité! Synd bara att ett par genetiska fundamentalister har gett sig in i laxdebatten också.

Det råder stor förvirring i frågan om vad GYBS är för något. Är det ett rent vetenskapligt begrepp eller är det politik?

 
Vargvalp Foto: Gunnar Glöersen
Vargvalp Foto: Gunnar Glöersen

Företrädare för bevarandeintressena försöker konsekvent hävda att GYBS är ett strikt vetenskapligt begrepp. Även regeringsföreträdare hävdar att det är så. Det anges som ett av skälen till att regeringen inte lägger sig i Naturvårdsverkets arbete med att fastställa referensvärden, GYBS.

Låt mig redan nu slå fast, de som hävdar att GYBS är ett strikt vetenskapligt begrepp pratar strunt! Gynnsam bevarandestatus återfinns i Art- och habitatdirektivet som något som medlemsländerna skall uppfylla. Exakt vad det innebär står inte, men två olika EU riktlinjer försöker ”tolka” innebörden av gybs. Det är anvisningarna till artikel 17 rapporteringen och rovdjursriktlinjerna. De skiljer sig inte nämnvärt åt i tolkningen av gybs. Rovdjursriktlinjerna är något mer precisa och framför allt rovdjursanpassade. Artikel 17 anvisningarna är övergripande för alla arter, oavsett det är en näbbmus eller en varg.

Gybs är dock inte helt befriat från vetenskap. Både rovdjursriktlinjerna och Artikel 17 anvisningarna säger att ett medlemsland skall ”ha högre ambitioner än att enbart förhindra utdöende”. Tydligare än så är inte direktivet. Det är alltså risken för utdöende som kan beräknas vetenskapligt genom sårbarhetsanalyser. Det var en sådan analys som kom fram till att det behövs 100 vargar i Sverige för att stammen skall vara livskraftig. Därutöver säger de båda riktlinjerna att man skall ta hänsyn till genetiken. Rovdjursriktlinjerna kvantifierar detta krav och säger att ett genetiskt utbyte motsvarande EN ENDA individ per generation är vad som krävs för gybs. Det är de enda vetenskapligt kvantitativa juridiskt bindande mål som man kan uttolka. ALLA andra mål som vi nu ser i Sverige är sådant som naturvetare ”hittar på” för att de ”tycker” att de vore bra.
Det råder stor förvirring i frågan om vad GYBS är för något. Är det ett rent vetenskapligt begrepp eller är det politik?

Det finns däremot flera olika ”politiska” ställningstaganden som kvantifierar vad GYBS är för något. Ett medlemsland får t ex inte ha färre individer av en art än när de gick med i EU. För Sverige innebär det att gybs för lodjur inte kan vara lägre än 700 individer trots att MVP ligger långt under. Rumänien som uppgav 2000 lodjur vid EU inträdet kan aldrig ha färre än så. Ingen med förståndet i behåll kan hävda att det är vetenskapligt betingade krav.
Som jag skrev ovan säger EU:s egna riktlinjer att vi ”skall ha högre ambitioner än att enbart förhindra utdöende”. Har någon sett en vetenskaplig avhandling som kan preciserar vad ”högre ambitioner” är? Nej, självklart inte! Det är politikers sätt att ge tolkningsutrymme till medlemsländerna! Regeringen har så här långt, valt att säga att den ”högre ambitionen” är 180 vargar.

Så vad är det för MAXIMALA krav som EU kommissionen kan ställa på Sverige i frågan om vargstammens storlek? Jo, de kan kräva att vi har minst lika många vargar som vi hade vi EU inträdet, dvs 30 vargar. De kan kräva ”högre ambitioner” än 100 vargar (MVP värdet). De kan kräva ett genetiskt utbyte på en individ per femårsperiod. Allt detta uppfyller vi. Alla andra krav är svenskt påhitt som stoppar vettig förvaltning!
Regeringen har alla möjligheter att ta NV i örat. Deras ”krav” på minst 380 vargar för att nå gybs är fel! Det bygger på ett felaktigt underlag, vilket de nu äntligen verkar ha förstått. Nu på fredag blir det därför äntligen ett möte som slutligen kommer att förpassa Laikre och Rymans beräkningar av invandringsbehov till pärmen med rubriken, ”oanvändbart material för svensk vargförvaltning”.

Regeringen måste sluta hävda att GYBS är ett vetenskapligt begrepp. Det är ett politiskt ställningstagande som kan bygga på vetenskapliga beräkningar. Men bara om den vetenskapliga beräkningen av livskraftnivån ligger över det antal som fanns i Sverige vid EU inträdet. Fanns det fler rovdjur av en art än MVP den 1 jan 1995, är gybs i det närmaste helt befriat från vetenskap!

Det finns INTE ETT ENDA KRAV i direktivet som vi inte uppfyller! Vargstammen ligger långt över MVP, den naturliga invandringstakten gör att den genetiska variationen ökar, inavelsgraden minskar, reproduktionen är god och det finns gott om bra livsmiljö. Det är de enda krav som direktivet ställer. Alltså har vi redan idag gynnsam bevarandestatus!