Varning för el!

, •

Det här med djurskydd är en intressant läsning! Ja, kanske inte enkäten som Daniel har hänvisat till, den är mest krånglig, men i övrigt. En del i detta djurskydd har i många år varit hurm an får eller inte får använda el till djur. När Jakten i fjällen öppnade upp 1993 så började Jägareförbundet också organisarat att använda el-halsband på hundar för att ta bort intresset för att jaga ren. Utbildning och övervakade hägn krävdes för verksamheten. Verksamheten flöt på bra och den utvärderades med mycket gott resultat. Hundar slutade jaga ren och renar på fjället slapp ha hundar efter sig. Jakten blev bättre och konflikterna blev färre. Men vid något tillfälle så gick det överstyr och det genomfördes en el-utredning. Där kom man fram till att el-halsband på hundar skulle förbjudas helt liksom en del annat som hade el inblandat. En okunskap om el-halsbandet kopplat till en överdriven försiktigthet ledde till detta. Resultatet, mer illegal användning av dessa halsband utan övervakning och i vissa lägen genomförda av personer utan utbildning.  Problemet med el-halsband är inte dessa farlighet för hunden utan dess effektivitet. Vet man inte exakt vad man gör kan man avskräcka hunden för fel saker. Däremot märktes tydligt med jag höll på med detta att hundar som blev utsatta för obehaget med el-halsband sökte tröst hos människor och blev inte det minsta strykrädda. De som vill vara lagliga och inte använda el-halsband måst ta till andra metoder vilket inte är så lätt om man inte bor i renområden så att man kan vänja hunden redan från valpålderna att ren inte ska jagas.

Varför ta upp det här nu, det är ju gammal skåpmat!

Anledningen är nya regler runt ström och djur som också är framtagna utifrån någon form av djurskyddsaspekt och till viss del med omtanke om människor. Från 1 september får elstängsel i Sverige och EU inte ha så hög energimängd som idag. Djur och människor får inte utsättas för FÖR mycket obehag tydligen. Spelar det någon roll för oss då? De som har djur hägnade med eltråd får väl gå med grästrimmer lite oftare för att rensa undertrådarna. Visst, det kan säkert fungera, men vad är det som håller varg och björn ute från våra tamdjur som alla vill ska gå ute på bete under sommaren? Jo, starka elstängsel! Hur resonerar man när obehaget för en kossa eller ett får att sätta nosen mot ett starkt elstängsel ska vägas mot risken att det kommer in en varg eller björn i hagen? Vad skulle du välja? Det är inte alltid lätt att följa med i resonemangen runt djurskydd i dagsläget vilket gör mig än mer orolig när det läggs upp enkäter och tas beslut på EU-nivå när problemen och förutsättningarna skiljer sig åt. Vad hände med dens.k. subsidaritetsprincipen – alltså att beslut ska tas på lägsta möjliga nivå? Den grunläggande tanken i EU känns mer och mer avlägsen…

av /3 Kommentarer

Hund eller varg?

, , •

Det är intressant hur vissa saker nästan är omöjliga att ändra på i människors medvetande! Nu senast några olika uppgifter om hundens ursprung och om hunden verkligen är en tam varg eller inte. Det finns ingenting som tyder på att människan har tämjt det som vi i vardagligt tal kallar vargar, alltså den nordliga skogsvargen. Däremot har olika former av vildhundar troligen sökt sig till människan redan för många tusen år sedan för att leva av matavfall och kanske införlivats i stammen som kombinerad vakt och vandrande födoresurs. De första mosshundarna i Sverige är förvillande lika gråhunden och är inte alls en nordlig varg och de är runt 10 000 år sedan! Nu säger forskare ur olika forskningsgrenar att vargen och hunden borde räknas som olika arter. Trots det vill man lägga in små kommentarer om att skillanden mellan varg och hund troligen har skett via avel och hunden ”på vägen” har tappat bort sitt vargursprung. Det troligaste scenariot är ju att hunden aldrig har varit en varg utan just en hund fast i vilt tillstånd. Men kanske tappar hundägandet lite av sin dragningskraft om vi inte går omkring till vardags med ”tama vargar” i stil med fantomen!? Kanske är den ibland hätska debatt som förs om vargen i det vilda egentligen ett försvar för de egna hundarna? Tänk om vargen inte alls är hundens urfader, då tappar debatten fotfästet och vargen blir som vilket vilt djur som helst! Det intressanta med det här är att inte ens jägarna riktigt vill ta till sig det här med att hunden aldrig har varit varg. Kanske är det av samma anledning, det är häftigare att ha en tam varg än något som aldrig har varit annat än en hund? Vill man sen kalla alla vilda hunddjur för vargar så hamnar saken i ett annat läge. Ännu har jag inte sett vilken vargart/hunddjursart som man anser att kineserna tämjde för 15 000 år sedan men om det inte var vår nordliga varg så är informationen förvillande eftersom alla i vardagslivet förknippar ordet varg med vår nordliga skogsvarg. Låt alltså hunden vara hund och vargen varg i fortsättningen! För er som fortfarande är skeptiska till det här med varg/hund vill jag passa en tanke ni kan fundera över. Vargen är bland det vanligaste och mest spridda djuret på det norra halvklotet och i detta område har det funnits naturfolk under tusentals år. Varför finns det då ingenstans några belägg för att människan har hållit tama vargar? varför skulle det bara ha hänt en gång för 15 000 år sedan i Kina och sedan aldrig mer någonstans? Är det inte troligare att de vildhundar som finns i Asien har införlivats med människan?  Vilket är rimligast från en logisk synvinkel om den känslosamma delen att man vill ha en ”tam varg” i hemmet är bortskalad?

av /8 Kommentarer

White line fever

•

white line fever.JPG

Det här med information är intressant att fundera över på många sätt. Att sitta i bilen på väg mellan Piteå och Arvidsjaur gör ju onekligen att man har lite tid att låta tankarna vandra. Man ska ”vara med i debatten”, man ska ”ligga i framkant” … kraven höjs på att man måste synas för att få fram sin syn på sakerna. Så har det väl alltid varit, men möjligheterna ökar snabbt. Nu är det inte längre mail (eller e-post som jag brukar säga..) utan man ska ha hemsida, man ska blogga, man ska nätverka på facebook och nu när man tyckte att man nästan hade hunnit ikapp så ska man nu också börja twittra…. hå hå ja ja! Visst ja, glömde ju också att man måste vara aktiv på de ”rätta forumen där det händer” plus att man måste kolla alla tidningars debattartiklar där det finns möjlighet att kommentera eftersom man kan påverka den vägen också. Sen får vi inte glömma bort radio och TV… I all denna ström av information var jag alltså på väg till ett möte på en bygdegård för att möte ett mindre antal personer ansikte mot ansikte. Det jag funderade över på vägen hem var, på vilket sätt når vi ut bäst? Måste man vara med över allt? (Måste säga att twitter verkar det minst intressanta just nu, men det kanske är för att jag skriver för mycket!?) Tappar vi bort de som kommer till bygdegården om all energi läggs på nätet – idagsläget tror jag det.  En intressant frågan är, hur får dom veta att det är ett möte på bygdegården? Via en annons på hemsidan? Tidningar? Affischer?

Slutsatsen blev i går kväll att vi ska vara med så långt det går i de nya forumen som finns, men inte låta oss bländas för mycket och framförallt inte tappa bort möten med personer öga mot öga!

Jag kom också fram till att det är skönt att vara jägare, kunna ta sig ut i jaktmarker, eller fiskevatten för den delen, som saknar mobiltäckning och ta några djupa andetag utan att man kan nå eller bli nådd av en enda människa, jag tror nämligen att det blir mer och mer viktigt ju mer information som strömmar över oss till vardags!

av