Den lilla döda abborren som blev stor

Abborren var pytteliten. Han satt med den i handen. Den började se alldeles torr ut och luktade nog inte så gott längre. Nej, han ville inte spika. Han ville hålla i sin abborre.

Små abborrar kan bli stora. Foto: Madeleine Lewander

I två dagar har jag, tillsammans med kollegerna Siw och Elisabeth, spikat fågelholkar tillsammans med invandrarungdomar som besökt Svenska Jägareförbundet på Öster Malma i Södermanland.
Det har snickrats seriöst och intresserat. Vi har pratat om vad en fågelholk är bra för, vilka fåglar som kan tänkas bygga bo där. Ungdomarna är trevliga.
Vi har byggt fågelholkar med trevliga och intresserade ungdomar tidigare, på jaktmässor bland annat. Det är alltid omtyckt.
Men de här senaste dagarna har jag slagits av några saker. Bland annat hur uppskattat vårt arrangemang är. Att de här ungdomarna får komma ut på landet är galet bra.
Jag har också funderat på vad talgoxe egentligen heter på engelska. Det hade jag inte behövt göra för de flesta förstod svenska bra. Så vi pratade svenska.
Men det har också slagit mig att det är så oerhört små saker som uppskattas.
Det har spöregnat båda dagarna. Jag och kollegan surade lite över vädret när vi tillsammans med några av ungdomarna var på väg till nästa station. En av killarna tittade förvånat på oss och sa:
– Vädret? Är ni sura för att det regnar? Sedan utbrast han:
– Men det här är ju som ett paradis!
Regnet fick plötsligt andra proportioner.
Dagen innehöll också en hundstation, en station med luftgevärsskytte och en fiskestation där killarna och tjejerna fick meta med maggots. Många småabborrar fiskades upp, bland annat den som killen som jag berättade om i början fick.
Och där satt han med sin abborre. Fågelholkarna lockade inte alls.
– Men vad ska du göra med den? undrade jag småskrattande och gav honom i alla fall en liten påse att ha den i. Funderade på kattmat eller kanske busa med kompisarna i bussen hem.
Men han tittade allvarligt på mig och sa:
– Jag ska visa den för min pappa.

Det är så mycket vi inte förstår om andra människor. Vi tror att vi fattar, vi drar olika slutsatser men vi vet egentligen ingenting.
Så de här dagarna har varit bra för mig också. Jag har fått träning i det där med att försöka förstå att uppskatta det stora i det lilla.