Jakten – hundens bästa tid

, ,
Jakten - hundens bästa tid.

Jakten är igång igen. Det är underbart! Den ickejagande omgivningen utanför hänger med huvudet för att den fantastiska sommaren är slut. För oss jägare är det bara ett steg in i nästa härliga tid. Och för våra hundar är det först nu året börjar.

Jakten - hundens bästa tid.

Luften känns sedan länge klarare, färgerna skiftar, hej på jaktkompisar som jag inte sett sedan slutet av förra säsongen.
Och hundarna, det är nu de mår så jävla bra.
Det är nu de gör det de älskar mest av allt, jagar. Det är nu jag i vissa jaktsituationer kommer så nära min hund så att vi i sinnet fungerar som ett enda psykologiskt väsen. I det läget förstår vi varandra exakt, ett tyst gemensamt språk och en känsla som ingen balkongbiolog i världen någonsin ens kommer att vara i närheten av.

De flesta av mina egna hundar här hemma, de apporterande, börjar leva på riktigt nu. Vi har nästan bara jaktlabbar numera och -spaniel.
Wachteln, kortdrivaren, börjar bli gammal. Jag hade tänkt köpa en till men den jakten lockar inte riktigt längre så länge vi inte vet hur det blir med rovdjurspolitiken. Jag har fegat ur.
Skaffar jag en drivande/kortdrivande hund nu så är den hunden på topp om låt säga fem år. Hur ser det ut i skogarna då? Och hur kul blir livet för en hund vars höjdpunkter i livet är just jakten om den inte får jaga? Om jag plötsligt känner att det inte funkar, att vi inte kan jaga mer tillsammans för att jag inte törs släppa den längre?

All respekt till alla er som kör vidare med era drivande och ställande hundar trots det som sker, eller rättare sagt inte sker, omkring oss. Ni räddar våra jakthundraser, ni hjälper till att rädda jakten och hela vår närhet till skogen, naturen och landsbygden.
Och jag kan redan nu säga att jag inte kommer att publicera en enda anti-kommentar för just nu mår jag så bra och tänker fortsätta med det ett tag till.

Litet klipp från en andjakt nu i augusti.

6 Kommentarer
  1. Tommy Olsson says:

    Madeleine
    Du har så rätt jag har tre Wachtlar o jag tänker jaga med dom så länge det bara går
    Jag vägrar att ge upp mitt liv för rovdjuren skull
    SJF borde ha aldrig ställt upp på projekt varg dom skulle anat vart det skulle leda
    Hur tänkte man när man skrev under Eu kommissionärens papper tillsammans med FACE
    om fri tillväxts av vargen inom EU
    Jag undrar fortfarande om SJF är ett förbund som arbetar för jägare
    Hur tänker man när man arbetar för någon som så enträget försöker avliva ens egna leverne
    och intressen

  2. Björn Isaksson says:

    Japp, så är det!
    Har själv en ny taxvalp och en tyskvalp som nu ska få lite skogsvana i höst. När min gamla tysk dog var jag tveksam till ny hund med tanke på vargarna utbredning.
    Nu är jag en obotlig optimist en gång för alla och än har vi inga vargar så vitt vi vet.
    Att se en valp upptäcka dofterna i skogen är något enstående…

  3. Ann-Maj Hjelm says:

    Precis så är det! Har inte heller köpt någon ny kortdrivare av precis samma anledning som du beskriver. Men tre labradorer har jag i bakluckan :-)

  4. Åsa Norrby says:

    Så fint beskrivet ! Ja visst är det så , de vet när bakluckan öppnas att det inte är träning utan skarpt läge, det är jag helt övertygad om. ! Med vänlig hälsning Åsa

Kommentering är stängd.