Nyansering av jakten i TV4 ikväll?

, , ,

Ikväll börjar TV4:s serie Linda och Djurens hjältar. Tanken är bra. Jag klarar inte heller av när djur mår dåligt. Djur som plågas är bland det absolut mest vedervärdiga som finns. Och så känner varenda riktig jägare.

lion-1118467_1280

Jag hoppas att Linda och djurens hjältar ger en nyanserad bild som visar alla sidor i den här svåra frågan. Foto: Pixabay

 

Vi klarar mycket men vi klarar inte av att se plågade djur. Det är inte så konstigt, vi funkar så. Jakten är ett sätt att förvalta viltet, att försöka balansera lidandet och att vårda naturen. Naturen, den plats där jägare väldigt ofta befinner sig ”IRL”.

Just vad vi känner kan behöva förklaras igen i sammanhanget. Därför att detta, för en jägare fullständigt självklara, förstår inte många av dem som står långt från verkligheten. De lägger på oss alla möjliga attribut, utan att ha en aning om vår upplevelse. Otroligt korkat att göra så över lag men när det gäller jakt tycker vissa att det är helt okej att högljutt och ovetande deklarera jägarnas känslor.
Och när vi väl talar om vad vi verkligen känner viftas det bort. För någon annan har redan bestämt sig för hur ”verkligheten” ska se ut.
Det kallas fördomar. Jag kan bokstavera, F-Ö-R-D-O-M-A-R.
Jag ger inte ett skit för ännu en medial hjärntvätt där jägare betraktas som elaka monster som alla djur måste räddas från. Det är saklöst, förvridet fullspäckat med just fördomar som bara förvärrar problemet för de vilda djuren ytterligare.

Det finns gott om korruption i många av de här länderna där jakten bedrivs helt fel. Det vet vi.
Men både WWF och IUCN (nternational Union for Conservation of Nature) verkar vara överens om att en kontrollerad troféjakt är en av nycklarna till hållbar viltförvaltning.
Helt nyligen släppte IUCN en rapport om troféjakt som bland annat konstaterar att ett lagligt, väl reglerat troféjaktprogram kan spela, och spelar, en viktig roll när det gäller att leverera fördelar för både naturvården och för försörjning och välfärd i lokalsamhällen som lever med de vilda djuren.
När Cecil the lion-historien fullständigt övertände världens sociala medier förra året läste jag en artikel i New York Times som än idag berör mig. Det var ord från en person som är född i Afrika, bland lejonen. Så kallat uppväxt med verkligheten. Ni vet, verkligheten, sanningen, realiteten.
Världen är på många håll ruttet dålig på att ta hand om och förvalta våra vilda djur. Men som vanligt är inget svart eller vitt. Mediernas absolut viktigaste uppgift måste vara att skapa en nyanserad och objektiv bild av vad som händer.
Att försöka manipulera människor att tycka en viss sak eller att medvetet öka polariseringen i en sådan här infekterad fråga kan öka motsättningarna som in sin tur leder till att ännu fler vilda djur far illa. Det vill ingen.
Så TV4, Linda och djurens hjältar, vilken väg har ni valt? Det ska bli spännande att se.

4 Kommentarer
  1. Anders Hermansson says:

    Är verkligen WWF och IUCN överens om att en kontrollerad troféjakt är en av nycklarna till hållbar viltförvaltning? Utåt, kanske. Men i verkligheten är det mer komplicerat. En nyckel till att förstå WWF/IUCN är, citat: ”verkar vara”! WWF och IUCN är båda extrema bevarandeorganisationer för vilka ekosofins åtta ”budord” gäller. Budorden säger bland annat att varje levande varelse har ett egenvärde oberoende av vilken nytta det har för andra varelser, samt att människor saknar rätt döda andra varelser, utom i nödfall.
    Detta brukar uttolkas som att människor måste vara veganer; växter kan man äta därför att de flesta växter vi äter dör ändå efter en säsong, alternativt äter vi dess frukter, etc.
    Liksom för andra extrema läror/religioner är det även för ekosofer tillåtet att ljuga mm. om det gynnar ”saken”. Och det är vad uttalandet om troféjakt går ut på. I första steget vill man använda troféjakt för att minska annan jakt, i nästa steg kommer även troféjakt förbjudas och slutligen all jakt. Därför att både WWF och IUCN har en grundläggande åsikt om att den som dödar djur gör det av lust att plåga och se djur lida och dö. Troféjakt ses som särskilt barbarisk, och jägare som finner nöje i troféjakt anses vara inhumana och sakna moral.
    Som exempel på troféjakt brukar nämnas när för två år sedan jakt på en svart noshörning i Namibia såldes för 350000 US dollar.
    En annan nyckel är korruption. Det finns avsevärd korruption både inom organisationerna och i ländernas förvaltningar. Många gör stora vinster på både legal och illegal jakt.
    På hemmaplan har vi Miljöpartiet som i sitt partiprogram har ekosofiska budord. För dem gäller samma sak – de säger sig acceptera viss jakt. Men i grunden vill de förbjuda all jakt. Det kan vara lämpligt att citera vad Andreas Carlson (KD) skriver i dagens GP: ”Åsa Romsons och Gustav Fridolins totala brist på förståelse för felen i Kaplans agerande är häpnadsväckande, men också en del av ett miljöpartistiskt mönster”.

    Här kan vi byta ut ”felen i Kaplans agerande” mot ”jakt”, och det är ävenså giltigt. Vad Mp, WWF och IUCN säger om att de accepterar jakt, till och med troféjakt, så saknas skäl tro dem. Deras och Miljöpartiets syfte och mål är att utrota jakt. Tro inget annat.

  2. PelleA says:

    Och hur tyckte du programmet var? Jag är vidare nyfiken på varför du vädrar en slags skepsis innan programmet?
    P

Kommentering är stängd.