I motvind och uppförsbacke…
Alla som följt vargfrågan vet att makten över djuren ligger skyhögt över jägarnas huvud. Det är riksdagsbeslut och även EU-direktiv som styr och beslutar.
Svenska Jägareförbundets roll har varit att komma med inspel kring vad olika scenarier betyder för människorna, tolka regler, förklara vad människorna känner, visa på rimligheter och orimligheter. Kontrollräkna och granska vad myndigheter och politiker gör och säger i Sverige och EU.
Och därefter arbeta med alla de demokratiska redskap som finns i verktygslådan – för att påverka människor att tycka som vi, se de samband vi ser, förstå det vi känner och inte minst se frågan i ett helhetsperspektiv.
Trots att vi har haft konstant motvind och uppförsbacke i alla år kan jag inte annat än vara stolt över vad vi åstadkommit.
Jag är naturligtvis inte nöjd med att vi inte kommit närmare förbundets krav på maximalt 150 individer. Jag är heller inte nöjd med att vargstammen är koncentrerad till några få län och att konsekvenserna börjar bli riktigt allvarliga – för älgstammen Värmland till exempel.
Motståndet mot Jägareförbundets linje har varit kompakt. Vi har förlöjligats, hånats, hotats och skrattats åt av människor som vill ha mycket varg. Och även bland jägarna finns det en del som tvivlat och ifrågasatt oss.
När Naturvårdsverket idag ser möjligheter att förenkla reglerna runt skyddsjakten på varg. När samma verk slår fast att 300 vargar räcker för att landet ska ha gynnsam bevarandestatus och att jakten är viktig för förvaltningen. När vi har ett riksdagsbeslut som dikterar regional förvaltning över rovdjuren. När vargjakten börjar bli ett årligt inslag, när vi börjar ana att vi kommer att kunna bromsa upp tillväxten av vargstammen. Då kan jag inte annat än att vara lite stolt.
För några år sedan lät tongångarna helt annorlunda.
Med en dåres envishet har förbundet fortsatt att argumentera klokt, långsiktigt och förståndigt, tagit stöd av forskningsresultaten och skapat förståelse för våra åsikter. Vi har agerat på ett sätt som vunnit gehör hos såväl politiker som myndigheter och allmänhet.
Men det är fortfarande långt kvar tills vi är nöjda. Och vi kommer även fortsättningsvis mötas av långa uppförsbackar med kraftig motvind. Genetikfrågan, för att ta ett exempel, kommer troligen ta fart inom kort…
Men vi har kommit en bra bit på vägen. Och det måste man faktiskt berätta, erkänna och känna en viss glädje över. Utan våra insatser hade vi inte varit där vi är idag. Den saken är helt säker.
Och alla de människor som varje dag kämpar i denna fråga har med råge förtjänat en klapp på axeln och ett erkännande för all nytta de gör. Då lär de också få kraft att fortsätta kämpa i uppförsbacken. Och tro mig – den kraften kommer de behöva.
Rikard Lewander
Många ha gjort ett enastående arbete med att minimera skadorna från rovdjurslobbyn. Men vad som saknas är insikten att det finns inget utrymme för kompromisser. När Svenska Jägarförbundet säger att man kan acceptera 150 vargar talar man bara om att visst kan vi tåla att vi lägger till ett ytterligare faromoment för hundarna i jakten. Men med få undantag riskerar ingen att få hela sin livssituation och ekonomi slagen i spillror. För våra djuruppfödare är det en helt annan sak. Åtskilliga har helt slutat att producera mat. Mat som ersätts av import.
Vad gäller möjligheten att ha en liten genetisk sund vargpopulation i bebyggda trakter är det ett orealistiskt drömscenario. Rekommenderar att läsa The Real Wolf av Ted B. Lyons och Will N Graves. Kapitlet som beskriver den mish-mash som utvecklats mellan olika populationer av nordamerikanska vargar, prärievargar och hundar är av speciellt intresse. Faktum är att det ena sättet att undvika hybrider är att hålla vargen borta från närheten till hundar. Kaj Granlunds bok ”Vargen Europa” ger goda insikter i hur en äkta gråvarg ser ut. Har du vargar i bebygga trakter kan du endast undvika hybridisering genom en talrik vargpopulation. Och vem vill ha det. Valerius Geist berättar om vad som hände när det bara var en varg kvar i flocken som härjat i hans direkta närhet. Den ensamme vargen blev god vän med grannens hundar. Han sköts sittande mitt i flocken av hundarna som ”skyddade” fåren. Och han hade fortsatt att döda får. Han bar bara bort fåret en stycke före måltiden.
Observera också att det finns ingen möjlighet att följa Konventionen om Biologisk Mångfald med frilevande skyddade vargar. Artiklarna 8 och 10 fastslår ”in situ” bevarandet av gamla kunskaper och lantbruksraser. Den som är intresserad kan studera Värmlandsfåret ursprungliga årscykel. Fäbodar borde jämställas med renskötsel.
Nollvison är den enda rätta. Den skyddar både djurhållare och den äkta gråvargen.
Både Dag Lindgren och Jesper Jönsson skall ha ett oerhört stort tack för det enorma jobb de lagt ned för att ta fram och sprida saklig information i vargfrågan.
Våge Hagelberg
Dag L
Jag är ledsen, men givetvis borde jag ha tackat dig också för det du bidragit med i vargfrågan. Jag har följt dina inlägg med stort intresse och beundrar att du klarar att hålla dig så saklig som du gör trots ibland rent personliga angrepp från personer siom man borde kunna förvänta bättre uppförande ifrån.
Jag hoppas du inte ger dig, Dag.
Tack Björn för de varma orden.
PS. Jag ser att du debatterar Tjernobyl med en av de mer ivriga vargkramarna hos SRF. Ett tips till dig. Be honom läsa den ursprungsartikel han länkar till noga och speciellt studera vilken skala det är på Y-axeln i ”Figure 1”. Hans, SVTs och resten av svensk massmedias slutsats att det finns 200 vargar i ”det förbjudna området” är baserad på ett (medvetet?) missförstånd. Du kan låta honom själv avgöra hur mycket av hans teorier som överlever när misstaget rättas till. :) DS
Ord och inga visor från Dag Lindgren.
Här måste jag dock försvara förbundet.
Jag tror dock att vi får skilja på vad förbundet kommunicerar till sina medlemmar och vad man kommunicerar till politiker och Naturvårdsverk. I det senare fallet är jag helt övertygad om att kommunikationen är vetenskapligt baserad, det kan man se om man tittar på de remissvar och skrivelser till politik och myndigheter som förbundet publicerar.
Vad man skriver i bloggar är kanske mer känslorelaterat och ägnat åt att stärka inre sammanhållning i förbundet.
Vargfrågan är jobbig, man kan exempelvi se att alla politiker som var aktiva i frågan före valet, oavsett åsikt, har släppt den som en het potatis, SRF:s generalsekreterare har lagt av, du har själv backat några gånger.
Men jag upplever att förbundet hänger i.
Jägareförbundet har inte utnyttjat de möjligheter som funnits att förhindra den ytterligare ökning av vargantalet Naturvårdsverket nu fastslagit, som gör riksdagsbeslutet obsolet. Jägareförbundet fokuserar mest på att övertyga medlemmarna om den egna skickligheten
Jag går ut ur vargdebatten igen med några ord i anslutning till Naturvårdsverkets utredning
https://vargweb.wordpress.com/2015/10/06/avskedsord-oktober-2015/
Jag framför bl a
”För mig i egenskap av genetikprofessor står det bortom rimligt tvivel att den svenska vargstammen kommer att finnas kvar om hundra år om antalet inte tillåts falla under 270. Chansen att stammen finns kvar ökar ytterst obetydligt med antalsökning däröver Detta gäller även om invandringen blir lägre än en reproduktiv varg vart femte år. Jag rekommenderar att övriga Nordeuropa inte låter vargtätheten falla nämnvärt under den nivå Sverige därmed åtar sig. Detta för att trygga artens fortbestånd inklusive rimlig genetisk variation ”för evigt”.”
Jägareförbundet kunde lyft fram de vetenskapliga argumenten att referensvärdet inte behöver vara större än 270. Jägareförbundet kunde lyft fram bättre att vargjakt ökar antalet effektiva immigranter.
Jag är genetikprofessor och stöder riksdagsbeslutet på golv 270. Att jag inte argumenterar för lägre antal beror på att andra duktiga kompetenta forskare också stödde 270. Men jägareförbundet vill alltså inte lyfta fram argumenten. Glöersens blogg senaste halvåret är mest attacker mot vargvärnarorganisationerna, sist bloggen behandlar de vetenskapliga argumenten mot fler vargar är 10/4. Brev till högre potentater inom jägareorganisationen lämnades obesvarade.
Jag engagerade mig i varg till början av 2014 och gick då ur debatten delvis eftersom det blev mest juridik och delvis eftersom jag trodde riksdagsbeslutet så småningom skulle skapa stabilitet. När jag i början av 2015 började inse att riksdagsbeslutet inte respekterades av Naturvårdsverket eller ledaren för det Naturvårdsverketsfinansierade stora projektet ”Claws and Laws”, Chapron, så gick jag in igen men nu går jag alltså ut. Blir det ingen nämnvärd licensjakt 2016 kanske jag går in igen.
Bra skrivet, Mats!
Tommy, mitt förtroende för NV är ungefär lika stort som ditt!
Magnus,
du och alla andra i SJF får gärna en klapp på axeln av mig för det jobb ni gjort, gör och kommer att tvingas fortsätta att göra när det gäller att försvara den svenska jakten, men allra mest imponerad är jag av att ni lyckas hålla ihop SJF.
Vi jägare är långt ifrån den homogena grupp av åldrande, lågutbildage, bakåtsträvande och blodtörstiga gubbar som ledarna för de föreningar som valt att använda vargen som en verktyg för att uppnå egen makt har försökt få omgivningen att tro. Vi är en salig blandning av åldrar, kön, utbildningsnivå, markägare, arrendatorer och allt från ”slavar” till direktörer.(faktisk t.o.m kungar..)
Alla vet hur svårt det är, speciellt i tuffa tider, att hålla ihop en ”multikulturell” grupp som kan ha skiftande kortsiktiga mål. Å andra sidan finns det inget starkare än en ”multikulturell” grupp som klarar att hålla ihop och arbeta mot ett gemensamt långsiktigt mål. I det här fallet försvara den svenska jakten och därigenom den biologiska mångfalden vi lärt oss älska i ett modernt Sverige där människan fortfarande är en aktiv part i ett långsiktigt nyttjande av det överskott naturen ger.
Dagens ledare av de s.k. ideella miljöorganisationerna har valt en helt annan strategi. De har valt att samla bara ja-sägare runt en ”karismatisk” ledarfigur. Alla som inte ”hoppar” när ledaren säger halleluja rensas ut. Det kanske tydligaste exemplet är när Svenska (sorry, glömde att ordet svenska är struket ur namnet) Naturskyddsföreningens förra ledares första och viktigaste mål inte längre är en frisk svensk natur, men att föreningen ska få 250.000 medlemmar.(makt att driva opinionen åt det håll han själv bestämt är det riktiga) Strategin såg ett tag ut att vara en succe. Strax innan han avgick firade föreningen att de nått 200.000 medlemmar. Medlemmar som lockats till föreningen med en taktik byggd på symbolarter (vitryggig hackspett, sälungar, vargar, kalhyggen, och hot om miljökatastrofer) istället för att se till helheter. Ett helhetsperspektiv som givetvis är mer komplicerat att kommunsera och det ger inte lika snabba effekter på medlemstalen.
Du har säkert rätt, Magnus, när du antyder att striden långt ifrån är avgjord än, men en omedelbar effekt av att man ännu en gång konstaterat att vargen har GYBS i Sverige måste bli att det i fortsättningen är de som vill ha fler vargar som måste förklara varför.
Nu blir det Johanna Sandahl som ska förklara för fårägare och andra på landsbygden varför vi ska har fler vargar än EU kräver. Hon ska också förklara varför det är lokala tamdjursägare som själva ska betala för nöjet av att ha många rovdjur med dyra staket eller vargdödade får/lamm om inte över tusen arter på Artdatabankens rödlista ska riskera att dö ut.
Vi jägare känner till sambandet tung kaliber – stark rekyl.
Jag undrar jag om Johanna var medveten om att hon skulle bli den som tvingades ta emot rekylen från Mikael Karlssons tyngsta ”medlemsvärvarvapen” när hon tog över efter en som växt ur sin egen förening och som siktade vidare mot större dåd än att rädda den svenska vargstamen.
En annan effekt av NVVs rapport är att Stefan Löfven borde kunna luta sig mot utredningen och få till den där BREDA och BLOCKÔVESKRIDANDE överenskommelsen i en för hela Sverige viktig fråga som kan talade sig så varm för i valrörelsen.
Kom igen nu Stefan. Visa att du menar allvar när du säger att hela Sverige ska leva och att du inte redan har sålt den svenska landsbygden till EUs Rewildingrörelse.
Tack Magnus, Madeleine, Gunnar, Fredrik, Björn och alla andra på SJF.
Magnus och Björn
Att vi skall få jakt på 250 eller ens 100 är enbart fantasier knappa 20 är nog mer rimligt
förbundet slår sig som vanligt för bröstet och utan oss skulle vi inte vara där vi är i dag.
Det stämmer säkert, förbundet var ju en av de ledande när vi skulle ha varg i vårt land.
Nåväl det är historia idag och inget vi kan göra något åt
min åsikt är att det största och viktigaste arbetet är att få bort NV från allt vad jakt heter
så länge dom styr oss och resten av landet i jakt frågor kan det bara gå åt H vete
Det talas om älgarna i Värmland och hur illa vargen gått åt dem där
vi har samma problem i västra Götaland med den skillnaden att här är det tvåbenta rovdjur som orsakar älglösheten
Här är älgstammen en spillra mot vad den varit.
När länsstyrelserna vill stoppa jakten på vuxen älg i Dec går Nvv tvärt emot och vill att vi jagar vuxen älg till sista Feb. Medelåldern på älgstammen i Västra Götaland är ca 3,5 år
Detta bevisar att kunskapen om våra viltslag hos Nvv ligger på samma nivå som min skottkärra
Tommy Olsson medlem i Svenska jägareförbundet
Ja, resultatet visar att riksdagsbeslutet är korrekt. Nu gäller det bara att se till att inte det nya sättet att räkna innebär att det inte blir någon ordentlig vargjakt i vinter. Enligt Viltskadecenter finns det ca 600 vargar efter senaste föryngringen. Det är säkert inte vad NV anser.
En förvaltningsnivå på 350 vargar är rimligt om GYBS ändras till 300, då finns det en felmarginal. Det innebär en sammanlagd jakt, inklusive skyddsjakt på 250 vargar i vinter. Det väntar jag mig inte, men blir det inte tresiffrigt så har våra riksdagsmän spelat ut sin roll och abdikerat till förmån för tjänstemän med egna agendor.
Jag ser redan att värnarna tolkar det nya sättet att räkna varg som en bra metod att förhindra vargjakt, 8 i stället för 10 innebär ju en minskning av stammen med 20% utan att ett skott lossas, klurigt får jag lov att säga.