Vålådalen 2015

Bruford

Förra året skrev jag att jag kanske aldrig skulle besöka Vargsymposiet i Vålådalen igen. Förbundet valde att inte delta för första gången på 21 år. Anledningen var den stoppade vargjakten eller rättare sagt den totala bristen på vargförvaltning. Det fanns helt enkelt ingen anledning att diskutera frågan längre, debatten hade nått vägs ände. Men saker och ting har förändrats. Det negativa är att vargstammen fortsatte att öka. Det positiva är att vi faktiskt fick en vargjakt på 44 vargar januari 2015. Så vi bestämde att det åter igen var dags delta. Syftet var att försöka förklara varför vi anser att vargjakt är viktigt. Daniel Ligné talade därför om hur jakten som intresse och näring har påverkats av vargstammen. Daniel beräknade förlusten, enbart till varg, till 137 miljoner per år. Samtidigt visade han på de studier som SLU gjort om acceptensen för varg. Är verkligen genetiken det som är viktigt i dagsläget när acceptansen rasar, frågade han. I de flesta länen i den norra halvan av Sverige är det en majoritet som inte ens tycker om att det överhuvudtaget finns varg i Sverige!

Jag pratade om löshundsjakt-igår, idag och i andra länder. Vissa organisationer sprider nämligen myten om att löshundsjakt är unikt för Sverige och vissa hävdar t o m att jakthundar far illa. Både av de ”tvingas” jaga och av att de ofta skadas vid jakt. Jag visade Youtube klipp från andra länder som visar att vi är långt ifrån unika. Löshundsjakt förekommer i väldigt många länder. Det som skiljer oss från andra länder är att vi avlat fram jakthundar som inte attackerar viltet de jagar och är anpassade till de arter de jagar. Men framför allt har vi inte packjakt. Allt för att minimera påfrestningarna på viltet. Noterade vidare att de organisationer som vill begränsa jakthundar för att de stör vilda djur under jakt inte tycks se problem i att våra tamkatter enligt SNFs beräkningar dödar 16 miljoner småfåglar per år! Jag visade även på statistik från Agria 2010 som visar att just jakthundar är de överlägset friskaste och de minst skadedrabbade raserna. Noterbart att 9 av de elva de friskaste hundraserna är jakthundsraser och av dem är 6 svenska raser.

Personligen fick jag mest utbyte av tre föredrag. Det första var den engelska genetikern Michael Bruford som presenterade resultatet av det uppdrag han fått av NV om behovet av invandring i förhållande till vargstammens storlek. Min tolkning är att Bruford rapporten kommer att visa att riksdagens beslutade referensvärden uppfyller alla vetenskapliga krav enligt EU:s Art och habitatdirektiv. Fortfarande är invandring viktigare än antalet vargar. Det intressanta i det Bruford redovisade var hur ”lite” invandringen påverkar den genetiska variationen och inaveln. Den enda slutsats man kan dra är att de marginella genetiska vinsterna med flera hundra vargar är helt orimliga i förhållande till de socioekonomiska kostnaderna. Den slutgiltiga rapporten är ännu inte klar. Men redan nu kan vi konstatera att de 270 vargar som NV satt som gräns för gybs med en effektiv invandrare per generation uppfyller alla krav enligt EU direktivet, även de genetiska.
Professor Dag Lindgren har analyserat det som presenterades i Vålådalen och har kommit till samma slutsats som jag. Den nya regeringens uppdrag till Naturvårdsverket om genom ett ”brett vetenskapligt underlag utreda vad som är gynnsam bevarandestatus för varg” lär bli enkelt. Det är bara att fastställa riksdagens beslutade referensvärden som riktiga!

Det andra intressanta föredraget hölls av Arthur Middleton, forskare Yale University. Han talade om ekologi i ett bevarande perspektiv. De omskrivna kaskadeffekter av varg i Yellowstone som har blivit den stora sanningen bland värnarna visar sig inte vara fullt så enkla som man låtit påskina. Man har bl a påstått att vargens återkomst har lett till bäverns återkomst och att viden i älvdalarna kommit tillbaka. Men så enkelt är det inte. Det finns flera ”fel” i de tidigare slutsatserna. För det första är inte nationalparken ett slutet ekosystem. Tvärt om har man en kraftig migration ut ur parken på hösten. Wapitin lämnar i princip helt parken och lever vinterhalvåret utanför densamma och förvaltas där. Det kan vara t ex både jakt och utfodring. Alltså inte alls ett enkelt varg-wapiti system som värnarsidan gjort gällande.

Det andra, än mer häpnadsväckande, var att man nu tror att ”lake trout” (kanadaröding) är den som orsakar wapitistammens nedgång. ”Lake trout kill elk” har blivit en populär bildekal!

I Yellowstones vattendrag fanns tidigare miljoner strupsnittsöringar. Någon sportfiskare tyckte antagligen att kanadarödingen är roligare att fiska eftersom den är större och släppte ut ett antal. Men resultatet av inplanteringen har blivit katastrofal. Strupsnittsöringen är på väg att försvinna. Eftersom den är vårlekande utgjorde den en viktig födoresurs för landlevande arter när den vandrade upp i älvar och bäckar. Kanadarödingen däremot leker i sjöarna. Alltså stannar hela den tidigare flör landlevande arterna tillgängliga biomassan kvar i sjön istället. Resultatet har blivit att grizzlyn vars vårmeny tidigare bestod av strupsnittsöringar nu äter wapitikalvar istället. Dessutom har medeltemperaturen i parken sommartid ökat dramatiskt vilket sätter ner hindarnas reproduktionskapacitet. Så kaskadeffekter finns, men de ha lite med varg att göra.

Det tredje föredraget var mer av filosofisk karaktär. John Linell talade bl. a om ett ämne som flera av er som skriver här på min blogg brukar diskutera, land sharing och land sparing. För att göra en lång historia kort. Hans menade att antivarg- och rewilding rörelserna har kommit till samma slutsats, fast av helt olika skäl. Antivargrörelsen vill flytta vargarna till reservat för att de inte går ihop med människor. Rewildingrörelsen däremot vill istället flytta människor bort från vargarna. Resultatet blir detsamma, stora områden där djur och natur sköter sig själva utan mänsklig inblandning.
Vid en första anblick kanske någon tycker att det är en bra idé. Men om vi för ett ögonblick lyfter blicken bort från vargar och ser på frågan lite vidare. Vill vi verkligen separera människor och djur? Ligger det i jägarnas intresse? Vad får det för konsekvenser för det naturvårdsarbete i stort? Vad har det för effekt på annan markanvändning?

Innebär idén om land sparing att mindre hänsyn till djur och natur behöver tas på all annan mark, den biologiska mångfalden garanteras ju på de avsatta områdena. Leder land sparing till ännu mer intensivt odlade marker, både  i jord- och skogsbruk? Vilken plats har det jaktbara viltet i det intensivodlade landskapet?

Vargsymposiet har varit en viktig samlingspunkt genom åren. Jag har själv haft stort utbyte av det och någon gång i framtiden kanske jag får tillfälle att skriva om viktiga diskussioner långt in på nätterna som faktiskt påverkat rovdjursförvaltningen. Men just nu måste själva symposiet ändra karaktär, annars kommer det att självdö. Min uppfattning är att just de viktiga ämnena som nu diskuteras långt in på nätterna efter själva symposiet ska bli själva upplägget.

7 Kommentarer
  1. Krister Persson says:

    Gunnar Glöersen skriver ”Daniel Ligné talade därför om hur jakten som intresse och näring har påverkats av vargstammen. Daniel beräknade förlusten, enbart till varg, till 137 miljoner per år. Samtidigt visade han på de studier som SLU gjort om acceptensen för varg. Är verkligen genetiken det som är viktigt i dagsläget när acceptansen rasar, frågade han. I de flesta länen i den norra halvan av Sverige är det en majoritet som inte ens tycker om att det överhuvudtaget finns varg i Sverige!”

    Nu vet jag inte om det är Gunnar G. , Daniel L., eller möjligen båda som skall kritiseras. Men om de studier utförda av SLU som refereras till är Ericsson/Sandström 2014 så är slutsatsen beträffande attityden till vargförekomst, grovt felaktig. I själva verket visar resultatet av Ericsson/Sandströms undersökning precis som i tidigare (2004, 2009), att de som är positiva till vargförekomst är dubbelt fler än de som är negativa. Även i ”norra halvan” av Sverige.

  2. Björn Isaksson says:

    Ja, jag hoppas jag har fel, men med Romson vid rodret kommer bara det som passar henne att vägas in.
    Forskning visar ju att det räcker med 100 vargar, men vi har närmare 400, årets föryngring oräknad, men det bryr sig inte miljöministern om. Hon har ju lovat sina anhängare att göra allt för att stoppa jakten. Om inte en forskningsrapport stämmer med dogmerna är ju som bekant forskarna korrupta, det har ju Skandulvs forskare fått erfara.
    Eftersom MP fått frågan som tröstpris för allt de fått backa ifrån så kommer nog inte Löfven att stå för sina vallöften.

    Jag saknar fullständigt förtroende för den här regeringen när det gäller jaktfrågor. Man struntar helt i vad riksdagen tycker och föraktar därmed folkviljan.

  3. Gunnar Glöersen says:

    Björn Isaksson, jag är inte lika pessimistisk som du. Jag tror att det blir vargjakt även 2016. Det intressanta med Bruford rapporten är att den INTE ger stöd för kravet om fler vargar.

  4. Björn Isaksson says:

    Det ska bli intressant att se Brufords utredning i sin helhet.
    Jag tror ju inte att det är så enkelt som att fastställa att riksdagensbeslut är korrekt.
    Inte med en miljöminister som lovat att göra ”allt som står i partiets makt för att stoppa licensjakten”. Till att börja med kommer det inte bli jakt nästa år eftersom vi måste vänta till rapporten analyserats, sedan kommer man att plocka valda delar som stödjer fri tillväxt i enlighet med NV:s tolkningar och önskemål. Bara det faktum att NV ökat på från riksdagsbeslutets nivå på 270 vargar med ytterligare 100 är illavarslande.
    Även om LIndgren m fl med stöd av utredningen kommer att hävda att det räcker med 270 så kommer NV, SRF, WWF, SRF och regeringen att hävda något annat. Det gäller ju att bara lyssna till den forskning som stödjer dogmerna.
    Det verkar som om vi inte kommer att få en kontinuerlig fungerande vargförvaltning innan det värsta inträffat.

  5. Gunnar Glöersen says:

    Anders Hermansson, som jag skrev kanske man måste se frågan i ett lite vidare perspektiv än att enbart handla om varg. Vill vi ha en natur där människor och djur separeras? Självklart inte. Vi vill precis som du skriver ha en brukad natur som även tillåter vilt. Men brukande innebär reglerande av stammarna. Det gäller givetvis också varg! Problemet är att vissa vill rewilda i en brukad natur. Funkar inte!

  6. Anders Hermansson says:

    Citat: ”Antivargrörelsen vill flytta vargarna till reservat för att de inte går ihop med människor. Rewildingrörelsen däremot vill istället flytta människor bort från vargarna.”
    Att av detta dra slutsatsen, citat: ”Resultatet blir detsamma, stora områden där djur och natur sköter sig själva utan mänsklig inblandning”, är en logisk kullerbytta, det är fel slutsats; resultatet blir definitivt inte detsamma. En svensk landsbygd utan varg möjliggör en brukad landsbygd där djur och människor använder till stor del samma områden. Om man nu av någon mystisk anledning anser det nödvändigt att ha varg i reservat så är det inte troligt att naturen ens i dessa reservat kan sköta sig självt, reservaten måste ju vara hägnade, därför att vi vill verkligen separera människor och varg – att hitta en majoritet som vill leva med varg runt husknuten är nog ett översvårt projekt. Men om Jägareförbundet tänkt sig ett stort område utan stängsel, så blir skillnaden mot idag, till exempel, att jakt på varg skulle tillåtas i södra och norra rovdjursförvaltningsområdena, men vara förbjudet i mellersta rovdjursförvaltningsområdet. Kommer självklart inte att fungera, och är lika självklart inte acceptabelt för de som lever i mellersta rovdjursförvaltningsområdet. Eller har Jägareförbundet tänkt sig att rewildingfolket skall få hålla en livskraftig vargstam i ett öppet reservat som i så fall måste vara enormt, äganderätten, renskötsel och folkviljan är kanske inget problem? Är det norra rovdjursförvaltningsområdet förbundet har i åtanke? Det blir nog svårt att få med Finland och Norge.

Kommentering är stängd.