bakgrund

Jägarbloggen

Är vargar farliga?

Igår dödade en vargflock i Kolmårdens djurpark en kvinnlig djurskötare. Det är både tragiskt och onödigt samtidigt som alla givetvis lider med de anhöriga. Jag nåddes av budskapet på resa i Finland och det dröjde inte många minuter innan telefonen gick varm, så också debatten på nätet.

De som vill ha fler vargar skyndade direkt till vargens försvar. Det som inte kunde hända har nu hänt, men ”bara” i en djurpark! ”Djurparksvargar är inte alls detsamma som vilda vargar.” De vilda har inte dödat en människa sen 1800-talet och även det var en varg uppfödd i fångenskap.

De som vill ha färre vargar talar givetvis om att det var väntat och att samma sak kommer att hända imorgon eller åtminstone i en mycket nära framtid även i det vilda. För vilda vargar dödar faktiskt människor, det är fakta. Speciellt sådana som tappat respekten för oss.

Så vilka har rätt? Jag skulle vilja påstå att båda sidor har rätt. Det är givetvis större risk med djurparksvargar än med vilda. Men inte för att de är annorlunda än de vilda, det är exakt samma djur. Det som skiljer vargarna i Kolmården från de vilda är att de är vana vid människor, men har lärt sig att ha stor respekt för sina skötare. De ser väl närmast skötarna som en dominant flockmedlem, ungefär som jag tror att mina hundar uppfattar mig. Alla som vet något om vargar vet att den vanligaste eller åtminstone en av de vanligaste dödsorsakerna i Nordamerika för vilda vargar är att de dödas av andra vargar. Att hålla tama vargar som man gosar med är alltså detsamma som att leka med döden. Inte vargens fel, den är bara varg!

Det är för att vargen är en varg som även de som förväntar sig angrepp i det vilda har rätt, även om det kanske inte händer just i morgon eller ens de närmaste åren. Ojagade vargar är farligare än jagade. Jagade vargar har stor respekt för människan och lär sina valpar att undvika oss. Den utveckling vi nu istället ser är att allt fler vargar uppehåller sig i eller omkring bebyggda områden. Vargar fotograferas vid lekparker, i skenet av julgranen i trädgården och människor möter vargar när de är ute på promenader. Vargarna står inte sällan helt ogenerat och betraktar oss. Den försöker klura ut om den där konstiga tvåbenta figuren, som inte alls påminner om något den ätit eller ens sett på nära håll tidigare, är något den bör vara rädd för eller inte. Det vargen lär sig just då är att människor inte är farliga, den naturliga respekten minskar. Vad lär den sig nästa gång? Kolmården vargarna lärde sig snabbt redan för tre månader sedan att människor inte biter tillbaka när man biter dem! Andra gången, eller om det var den tredje, tog de steget fullt ut och dödade en av dem som kuvat dem så länge. Det var en helt vanlig dag i en vargflocks hierarkiska liv.

Jag vet redan hur det kommer att låta i media och på debattsidor den närmaste tiden. Svenska Jägareförbundet med deras rovdjursansvarige i spetsen försöker utnyttja tillfället till att svärta ner vargen och skapa rädsla. Men ta er en funderare, vem är det som skapat rädsla? Kolmården och andra djurparker har försökt lära svenska folket att gilla vargar. Inte ens incidenter med bitna barn har stoppat dem. Vargar skall till varje pris framställas som trevliga sociala djur och det är bara vi obildade lantisar som ogillar dem eftersom vi påstås ha läst för många sagoböcker. Men verkligheten hann ifatt ”vargkramarna”. Vargarna ville inte bli kramade.

Om det nu är så att vargar i det vilda är helt ofarliga, som så många experter nu tvärsäkert påstår. Varför rekommenderar samma personer oss som möter vargar att skrika, inte visa rädsla och inte springa. Det enda rätta vore väl i så fall att svara att man bara kan njuta av ögonblicket? Vilda vargar är ju ofarliga.

Jag har länge varnat för att det som hände igår i djurparken, skulle hända. Det kommer att hända med våra vilda vargar också. Frågan är bara när och om det går att minska risken? Svaret är enkelt. Jaga dem! Jagade vargar är i det närmaste ofarliga, ojagade är farligare. Hur mycket farligare och hur mycket större är risken? Jag har inte en aning. Är det värt att vänta på svaret?

65 svar till Är vargar farliga?

  1. Jan Bratt 2012-06-30 kl. 07:02 #

    Jo Calle, bra att jag fick svar på mitt inlägg som ju var mer som en fråga.

  2. Calle Seleborg 2012-06-29 kl. 18:13 #

    Jan Bratt. Jag har diskuterat med Valerius Geist huruvida kastreringen av kolmårdsvargarna borde ha haft någon betydelse. Svaret är enkelt. Kastrering påverkar inte deras beteende vad gäller hävdande av rang. Däremot framhöll han att just det faktum att skötaren hade flaskuppfött vargarna gjorde henne extra utsatt. Det är nämligen inte alls ovanligt att en flock gör gemensamt uppror mot mot föräldraparet. I naturen blir ju dessa vargar bortkörda från flocken, i en djurpark tvingas de kvar. Jämför med vad som hände i Skånes djurpark.

  3. Beery Skough 2012-06-25 kl. 11:11 #

    Jag förstår inte hur regeringen kan ändra på både vargtak och licensjakt, när det
    är taget iriksdagen. Sätt ner foten och strunta i EU, utan det gäller att ta hänsyn till
    ortsbefolkningen där vargen har etablerat sig. Och till sist alla naturmänniskor och
    jägare vet att alla djur som jagas och störs drar sig undan.

  4. Jan Bratt 2012-06-25 kl. 10:35 #

    Calle Seleborg är en klok person med bred erfarenhet och jag läser hans inlägg med nöje, som regel delar jag helt hans åsikter men undrar nu när han skriver om händelsen i Kolmården.
    Han pratar om hierarki/rangordning. Normalt sett är ju detta oerhört viktigt om man skall försöka förstå vad som hände, men var det inte så att gruppen bestod av kastrater,
    åtminstone har jag läst detta dels här på bloggen och på något annat ställe som jag inte riktigt minns. Kastrering har väl en hämmande utveckling av ett visst hormon och borde påverka striderna om rangordningen som jag antar styrs av hormoner som utvecklar aggressivitet och styrka.
    Om nu gruppen verkligen bestod kastrerade hanar är nog viktigt att veta , är det rätt kanske det var så banalt som att skötaren snavade och leken då förbyttes i ett anfall av jaktlust. Just gränsen mellan lek och allvar tror jag är hårfin hos rovdjur, särskilt i en flock och vänder blixtsnabbt.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Att komma ihåg att ropa varg innan det är för sent « ordjämtens blogg - 2012-06-19

    [...] [...]