bakgrund

Jägarbloggen

Det här går utför…

Så har det hänt! För första gången någonsin har jag läst ett varginlägg av Göran Greider utan att ens ha blivit småsur. Faktiskt en ganska träffsäker analys som jag känner igen mig kusligt väl i. Artikeln manar också till eftertanke, hur ser egentligen utvecklingen av rovdjursfrågan ut i lite perspektiv? När man skriver flera svavelosande inlägg om dagen i denna fråga blir man fartblind, det råder ingen tvekan om det…

Jag är född och uppvuxen i Galvenreviret, nästan alla mina vänner har en åsikt om vargen, men den är långtifrån densamma. Jag har vänner som jobbar med forskning, förvaltning, bevarande, journalistik, opinionsbildning (åt alla möjliga håll) kopplat till stora rovdjur och sist men inte minst har jag många vänner som kör skogstraktor, skolbuss eller rentav är arbetslösa i vargrevir. Jag anser mig därmed ha ett mycket brett kontaktnät i dessa frågor och det som slår mig när jag talar med många av dem nu är att de känner sig lurade och dumförklarade, särskilt de där som kör traktor eller är arbetslösa, för de tenderar att vara de mest klarsynta.

Jag ska försöka förklara. Boven i dramat heter ”försiktighetsprincipen”. Denna princip är djupt rotad i den svenska folksjälen och särskilt i den svenska rovdjursförvaltningen. I 10 år hade vi officiellt ett konstant antal björnar i landet. Alla visste att de ökade men vi hade ”inga säkra underlag” så vi låg kvar med bred säkerhetsmarginal på den ursprungliga siffran. All tilldelning av björn och lo har altid utgått ifrån enbart kvalitetssäkrade data med en bred marginal och därmed har stammarna ökat snabbt och konstant, trots att det uttalade målet ibland varit det motsatta och alla vet att antalet kvalitetssäkrade föryngringar är direkt korrelerat till nedlagd arbetsinsats från Länsstyrelserna. I det senaste vargtilldelningsbeslutet tar man det hela ett steg ytterligare och inför en försiktighetsprincip på försiktighetsprincipen. Man räknar med den absolut lägsta tillväxttakten, som det var länge sedan vi kunde uppmäta, dvs mer relevanta data finns. Man kortar jakttiden utan förklaring. Man fördubblar fredningsområdet för Homnareviret jämfört med det område där den nyss avslutade skyddsjakten var tillåten. Man utgår ifrån ett antal kvalitetssäkrade föryngringar som man vet kommer att öka. Ja, ni ser förhoppningsvis min poäng, listan kan göras lång.

Nu hade man kunat hävda försiktighetsprincipen om man haft endast ett minimimål från vår folkvalda Riksdag, men det har man inte. Man har ett tak på 210 vargar. Det innebär att försiktighetsprincipen måste tillämpas åt ”andra hållet”. När man då från Naturvårdsverket säger att om ”vi får några för många vargar kvar i år så får vi justera det till nästa år” inför man i  praktiken en försiktighetsprincip, på försiktighetsprincipen på försiktighetsprincipen och dessutom åt fel håll. Varken forskare, traktorförare eller arbetslösa missar denna ”dolda agenda”. De känner sig som sagt fetlurade och dumförklarade.  I samma stund som folk hör detta går såväl den rådande rovdjurspolitiken som de stackare som ska företräda denna förvaltning en dyster framtid till mötes. Förtroendet är återigen utrotningshotat där ute.

Vi, SJF, har länge hävdat att licensjakt sannolikt kan hjälpa till att öka acceptansen för vargen och att vi tror på vargflytt. Vi är dock inte oberoende av vår omvärld för dessa uttalanden. Vi måste kunna lita på att den politik man klubbat också genomdrivs på ett hederligt och öppet sätt. Det kan vi inte i dagsläget. Jag tror dock inte vi ska lasta Naturvårdsverket för dessa tokiga beslut, de vet alltför väl hur viktig lokal acceptans för fattade beslut är. Jag, personligen, tror att här ser vi resultatet av en minister och ett departement med kalla fötter och det är faktiskt allvarligare.

När en minister säger att vi måste frysa vargstammens tillväxt så att landsbygdsbefolkningen ska hinna vänja sig vid dem och förutsätter att den pågående rovdjursutredningen kommer fram till högre mål för vargen än dagens är man ute på hal is. Då talar man i praktiken om för folk vad de ska tycka och det brukar funka dåligt. Vilket visas tydligt av att acceptansen för vargen, där den finns, minskar.

Så länge man inte törs ta risken att en rovdjursstam minskar eller konstanthålls kommer man aldrig att visa att man menar allvar med den rovdjurspolitik vi har idag och då är förtroendet redan borta. Sedan kan vi käbbla hela julhelgen om vargjakten där ute på alla debattarenor, det spelar ingen stor roll. För som Greider så klokt slår fast; ”Min alltmer isande känsla är att den sanslöst överdimensionerade vargdebatten har till uppgift att dölja mer än den visar”.

14 svar till Det här går utför…

  1. Forex Signaler-dess fria 2011-02-05 kl. 22:39 #

    Låter bra, jag gillar att läsa din blogg, har precis lagt till mina favoriter;).

  2. Dag Lindgren 2011-01-04 kl. 10:33 #

    JJ: Trevligt när folk skriver mitt namn eftersom man då får en anledning till ett långt svar.
    Det finns olika aspekter, det finns genetik etc. och i viss mån skogsproduktion, där jag har kompetens, och genetik läggs stor vikt vid i vargpolitik. Acceptansen har jag inte så stor kompetens på, även om jag tar intryck. Jag tycker ”jägarna” borde vara intresserade av att jag hamnar på ungefär samma linje som jägarnas organisationer när jag försöker utveckla skälen och argumenten:
    1) det verkar inte nödvändigt med större vargstam än ungefär vad som finns ur genetisk synpunkt, och vargarna har för liten betydelse för att reducera skador av vilt (framförallt älg) för att det skall vägas in. (Det finns andra förståeliga skäl, men jag har ingen speciell kompetens eller kunskaper och försöker hålla ganska låg profil.)
    2) en vidare geografisk fördelning av en given vargstam är önskvärd
    3) en genetisk förstärkning och bättre genetisk kontakt österut är önskvärd
    4) licensjakt förstärker effekten av naturliga och artificiella invandrare högst avsevärt
    5) den genetiska förstärkningen får mindre effekt ju fler vargar det finns, därför bör en eventuell ökning av vargantalet anstå 10 år, dvs. skjutas på framtiden.
    6) vargens genetiska status förbättras de sista åren även före ”förstärkningen”, dvs. vargens ”bevarandestatus” förbättras. Samma antal men bättre genetik.
    7) punkterna 4), 5) och 6) verkar inte ha kommunicerats bra till EU

    Men vill JJ att jag skall diskutera acceptansen… jag tycker någon skulle titta närmare på Finland. Vad jag förstår anmäldes den finska vargjakten till EU 2004 och dom föll 2007. Vargens status i Finland verkar ha försämrats genom ökande tjuvjakt utom på gränsen till Ryssland. Vargarna åtnjuter ett relativt skydd och större trygghet i Ryssland och på själva gränsen. Vargarnas situation i Finland är nu så usel, så den ansvariga ministern förklarade för några veckor sedan att det inte finns några vargar över till att förstärka genetiken hos den svenska vargstammen, de finska vargarna behöver Finland själv.
    Finland har inte tagit i med hårdhandskarna mot tjuvjakt tidigare, maximistraffet för tjuvjakt är lägre än i Sverige.
    Jag har absolut inget faktiskt underlag för att tro att det finns någon koppling mellan den finska naturvårdens agerande och den av naturvården initierade EU processen å ena sidan och den ökade tjuvjakten å andra utöver att de sammanfaller i tiden. Men någon borde titta närmare på om det har något med acceptansen i Finland att göra, detta har aktuellt intresse för Sverige. Tjuvjakt och dess koppling till acceptans är mycket svårhanterat, men skall någon med undantag av grävande journalister kunna analysera det, så är det jägarorganisationerna.
    Jag gissar att acceptansen för varg blir sämre om man uppfattar vargen som påtvingad av EU än påtvingad av alliansen.
    EU skrev ett brev till Sverige daterat 101207 där man begärda in upplysningar före vargjakten började 110115. Jag misstänker att jag – om jag sett Sveriges svar – skulle tycka att Sverige kunde gjort mer och tagit mer tid på sig för att kommunicera/kommentera fler av de begärda upplysningarna (jag har bara kompetens att uttala mig om det med genetisk relevans), chansen finns ju att detta ökat chansen att EU förfarandet avbröts, istället för att förlängas något år till. Men det var absolut rätt att fullfölja den politiskt bestämda linjen, någon uthållighet måste man ha i politiska beslut och dessutom genetiskt rätt!

  3. JJ 2011-01-03 kl. 17:44 #

    Dag:

    Det stora problemet för vargen är inte genetiken utan att det är acceptansen från människor som nu tvingas leva med den. Men det kanske du missat?

  4. Dag Lindgren 2010-12-30 kl. 21:09 #

    Hej Kerstin och eventuella andra
    Det är roligt att få påpekanden för då kan man skriva långa svar!

    Det bästa sättet att definiera vargantalet i situationer med licensjakt kanske är alldeles innan valpningen på vårvintern, då måste man ju ändå göra någon typ av prognos som underlag till dimensioneringen till jakten och har haft tid med spårsnö vilket gör beräkningar säkrare och den stora avgången genom licensjakten har skett. Den nya utredaren skall väl ange minimiantal och då blir det väldigt logiskt att använda den tid på året när antalet är lägst, vilket inte alls ter sig lika logiskt vid maximiantal. Fast förmodligen vet alla andra läsare av detta mer om sånt här än jag.

    En annan lustig sak med vargantalet är att Sverige förefaller ha tilldelat 17 norska vargar svenskt medborgarskap. Gränsvargar räknas som svenska istället för hälften svenska och hälften norska. Detta är politiskt förankrat (står i rovdjursutredningen) och norrmännen har inte bråkat, eftersom de inte varit angelägna att tillgodoräkna sig många vargar och tyckt det räcker bra med tre föryngringar. Norge är ju inte med i EU och Norge har bara de andra konventionerna och fördragen att bry sig om, vilka tydligen inte ser några problem med bara 6 reproduktiva vargar. Men skall Sverige – som IUCN experterna och EU trycker på – ha en mer formell gemensam vargförvaltning med Norge, så tror jag inte Norge kommer att acceptera detta längre. Jag tycker själv det skulle kännas hederligare om Sverige bara tillgodoräknade sig hälften av gränsvargarna. Själv tycker jag det är tillräckligt tecken på gemensam förvaltning att Sverige/Norge faktiskt gör en gemensam rapport och har Skandulv. Men Norrmännen har vad jag förstår skjutit två avkommor från Galven-invandrar-reviret och om Norge inte låter Kynna-invandrar-revirets avkommor vara fredade 2011 så gott det går, så tycker jag någon borde ta ett allvarligt samtal med Norge.

    Det är huvudsakligen reproducerande vargar som spelar roll för den genetiska utvecklingen. Dubbla antalet föryngringar kan vara tillräckligt bra skattning på detta.
    Ett skäl att jag började intressera mig för vargar för knappt ett år sedan är att jag – som genetiker – intuitivt kände de farhågor ett antal genetiker och bevarandeforskare hyste för den svenska vargstammens snart förestående undergång om inte antalet omgående blåstes upp till några tusen som överdrivna. Femtusen nämndes för ett år sedan. Någonstans måste det finnas en hake tänkte jag.

    Kerstin och jag har på Newsmill diskuterat Isle Royale (en isolerad ö som bara används som reservat för forskning) där antalet vargar varierat mellan 10 och 50. Om Isle Royale säger Kerstin att ny forskning har med DNA konstaterat att det var exakt tre invandrare varken mer eller mindre. I tidigare dokumentation stod det ”en mindre flock” eller ”2-3”. Om då avsågs två föräldradjur och barn spelar det ingen roll om barnen var med i den invandrande flocken eller föddes på ön, så ”några stycken” var ur genetisk synpunkt två. Men nu är det visat att det var tre och inte fler och jag förutsätter att den tredje inte var en nära släkting och då är den genetiska bakgrunden samma som för de svenska och ingen invandring i övrigt har skett. De genetiska flaskhalsar Isle Royale vargarna genomgår är mer än en faktor 10 trängre än vad som kan komma ifråga för de svensk/norska i fortsättningen och stammen har överlevt dubbelt så lång tid som den svensk/norska. Stammen måste vara mycket mer inavlad än den svenska. Den genomgick någon slags epidemi med bara drygt tio överlevande, men denna inavlade inavelsdeprimerade stam var inte så sårbar att den inte kunde hämta sig. Utbredningsområdet är mycket litet och genflödet med omgivningen mycket mindre än i Sverige. Stammen finns fortfarande kvar. Den är drabbad av inavelsdepression och jag tycker absolut inte den skall ses som en förebild för vargförvaltning, men exemplet minskar tilltron till scenarior om den svenska vargstammens snara undergång till följd av inavel.
    Jag anser det saknas en hållbar genetisk motivering för mer än 50 reproduktiva vargar i Sverige/Norge (dvs nuläget) ens långsiktigt. Invandringen de sista fem åren räcker mer än väl till och det kommer nya rapporter om invandrare på gång så den svenska vargstammen kan ur genetisk synpunkt betraktas som en utlöpare av en mycket större stam vad än EU må säga om gemensam förvaltning och sånt. Men det är jättebra om inaveln snabbt kan reduceras och antalet vargar den bygger på kan ökas innan det börjar diskuteras om stammen skall vara större. Jag vill inte uttrycka någon bestämd uppfattning om andra skäl till flera vargar i Sverige. Jag har förståelse för de som tycker att det finns ekologiska skäl för tusen vargar och att det finns exempel på vargtätare platser med mindre konflikter. Jag värnar om den växande skogen, så initialt tyckte jag det lät bra med 2000 eller fler vargar. Vargarna reducerar älg och andra skadegörare i skogen. Men nu har jag börjat tro att inte ens 2000 vargar skulle med någon grad av säkerhet ge en stor reduktion av skogsskadorna. Som du Kerstin påpekat; på Isle Royle finns ju en hel del älgar kvar och vargarna är inte den enda faktorn av betydelse trots ett helt enormt vargtryck.
    Jag ställer upp på statsmakternas ambition att det på kortare sikt har högsta prioritet att minska inaveln. Det är definitivt ingen bra idé att bygga vidare på en vargstam som väsentligen bara härrör från tre individer! Och hur minskar man inaveln? Genom att hålla vargstammen konstant tills inaveln minskat!
    Fler vargar är definitivt inget gångbart recept på kort sikt! Visserligen minskar den långsiktiga inavelsökningen pga genetisk drift om stammen blir större, men nu gäller det inte att minska inavelsökningen utan att minska inaveln! Blåser man upp vargstammen konserverar man den inavel man har och gör det svårare att sedan minska den med artificiell eller naturlig invandring.
    Utnyttja den spontana invandring som faktiskt sker och genomför vargflytt så att det nya blod som kommer in får genomslag! Och hur utnyttjar man det på bästa sätt? Genom selektiv jakt som håller vargantalet nere och inte riktar sig mot det nya blodet. Skyddsjakt som inriktar sig mot besvärliga individer utan att ta hänsyn till deras genetiska värde fyller inte funktionen att öka frekvensen nytt blod. Vargar med hög inavel skjuts och de utan inavel skjuts inte. Denna förnuftiga tanke förlöjligades Andreas Carlgren för när det misstänktes att han framfört den, så han hyser väl en berättigad oro för att framföra den igen. Detta åstadkommes genom att inte bedriva jakt i områden med invandrade vargar eller deras barn och i viss utsträckning barnbarn. Dvs, vad som sker vid vargjakten 2011 och skedde 2010. Dessutom bör vargjägare undvika att skjuta vargar med sändarhalsband vilket Naturvårdsverket uppmanat till. Genetiskt värdefulla vargar är överrepresenterade bland halsbandsförsedda och även andra halsbandsförsedda vargar är mer värdefulla för forskningen som levande än som döda. Jag frågade Gunnar Glöersen på Newsmill-debatten hur många sådana vargar som fällts och han var osäker, men kunde bara påminna sig ett fall, detta antyder vad jag förstår en förvånansvärt god lyhördhet hos vargjägarkåren för genetikernas och forskningens önskemål, bravo vargjägarna! Genom att skydda det nya blodet från jakt så fördubblas effekten av de invandrade eller flyttade vargarna! Genom att flytta tjugo vargar med jakt åstadkommes samma effekt som att flytta fyrtio utan jakt. Även om det inte sker någon vargflytt så har vi två spontant tillkommande fall av nytt blod att ta hand om (associerat till Galven och Kynna). Men effekten av det nya blodet och skyddet av det tar lång tid att slå igenom fullt ut i vargstammen. Invandrarna får barn och barnbarn och generationstiden hos varg är fem år fast invandrarna kan leva mycket längre om de skyddas och får större avkomma än genomsnittsvargen. Vill man förstärka effekten av de ursprungliga invandrarna måste man skydda det nya blodet långt efter invandringen och också efter de ursprungliga invandrarna har avlidit. Det är därför berättigat att behålla taket på vargstammen långt efter 2012, kanske till 2020.
    Naturvården, MP och V, som förespråkar att vargjakten skall avlysas och ersättas med fri tillväxt, förespråkar därigenom också en högre inavel än de som förespråkar fortsatt jakt! Undrar om de fattar det? De kan väl i varje fall mobilisera någon expert som tydligt klargör för sådana som mig varför det inte är så?

    Sådana här utsagor bör stödjas av överslagsberäkningar. Den överslagsberäkning jag gjort ovan är möjligen överdriven och förutsätter kanske orealistiskt effektivt skydd av det nya blodet. Visserligen är det klart fastställt att inaveln minskat och den genetiska diversiteten ökat i samband med vargjakten, men det är nog inte lika klart vilken del i detta vargjakten hade. Jag tror det var mer en effekt av de nyinvandrade vargarna, som skulle erhållits även utan vargjakt, men att vargjakten lämnade ett positivt bidrag. Effekten av den genetiska driften bör också beaktas, även om den inte är stor i så här korta skeenden. Det öppnar för kritik att negligera den, och den motverkar det nya blodet. Teoretiska beräkningar kan spela igenom ett antal scenarior medan verkligheten bara är ett icke reproducerbart historiskt specialfall. Teoretiska beräkningar behövs, praktiska siffror idag bygger bara på ett års jakt med ett skyddat revir. De som beslutar om vargförvaltning behöver prognoser för utvecklingen tio år framåt under olika förvaltningsscenarior, inte bara förra året.

    Jag inbillade mig att det satt någon och gjorde sådana här beräkningar bland alla landets kompetenta vargforskare. Men statsmakterna fick omedelbart före julhelgen enligt dagspressen skäll från EU för att ingen motivering till taket givits och att EU förmodade att vargjakten 2010 hade ökat inaveln. Statsmakterna själv reagerade lamt på dessa anklagelser. Även om beräkningarna kanske utförts redan, så verkar det inte nått fram till relevant nivå!
    Så jag beslöt att försöka räkna ut det mer formellt. Men jag lovar inte att jag kan eller behåller intresset länge nog. Kontakt med andra om t ex hur väl skyddet av det nya blodet kan förväntas fungera är värdefull. Därför sände jag ett första utkast till Fredrik Widemo på jägarförbundet som besvarat email förut, men det är ju fortfarande helg… Förresten kan den som är intresserad hämta hem ett senare utkast från min vargsida…

  5. Sture Sjöstedt 2010-12-30 kl. 11:37 #

    Kerstin Fredin. På Isle Royal kan man kanske tillämpa Lotkas och Gårdings populationsmodeller . Där är ju en helt annan miljö än i Sverige

  6. Sture Sjöstedt 2010-12-30 kl. 11:34 #

    Vem är det Mikael Back tackar ?

  7. Mikael Back 2010-12-28 kl. 23:50 #

    Tack !
    Det var det mest klarsynta jag läst på mycket länge i denna debatt som för länge sedan i övrigt lämnat all sans bakom sig !

    Med glada hälsningar

  8. Kerstin Fredin 2010-12-28 kl. 19:52 #

    Dag Lindgren!

    Jag håller helt med dig om att det borde ha fastställts en tidpunkt då 210 skulle gälla så att man slapp alla olika tolkningar.

    Men att bestämma antalet som max efter valpning, måste vara som att försöka spå framtiden i en kristallkula. Särskilt då när det inte finns något som förhindrar att man skjuter föräldradjur under jakten i januari.

    Hur många vargar anser du att det skulle skjutas nu i januari, för att uppnå max 210 vargar i – låt säga juli – när alla valpkullar är födda, och de flesta valpar åtminstone blivit någon månad gamla – dvs överlevt den första kritiska tiden?

    Antagligen vet du redan att jag inte är förespråkare av licensjakt på vilka vargar som helst. Jag är däremot inte totalt motståndare till jakt på varg, men ska de skjutas, så är min åsikt att det är de dokumenterat besvärliga individer man ska inrikta sig på – inte riskera att skapa sådana, som det kan bli om en flock splittras när föräldradjur dödas.

    Jo – från det ena till det andra – såg ett inlägg från dig på Newsmill och där du ”satsade” på att ursprunget till vargarna på Isle Royale (IR) var två individer. Genom DNA-analys har man kommit fram till att det var 3 – dvs samma som ursprunget för den svenska vargstammen, innan Kynna och Galven. Jag tror det står något om detta i årsrapporten 2008/2009 (fick upplysningen via ett mail) – där det även står omnämnt att i princip alla vargar på IR tycks ha ryggradsskador – som en följd av extrem inavel antar jag.

  9. Dag Lindgren 2010-12-28 kl. 00:51 #

    Det är rätt så lustigt med hur ”max 210” tolkas. Statsmakterna har beslutat men lämnat öppet hur beslutet skall tolkas. Vargstammen varierar på en månad och över året med 40 % (före och efter valpning). Den mest logiska tolkningen av vad ett maximum innebär vore att antalet efter valpningen inte skulle överskrida 210. Andreas Carlgren skrev på Newsmill nyligen, i hans artikel står dels: ”ett tillfälligt tak på 210 vargar sätts för antalet vargar i Sverige” och dels: ”i dag finns över 210 vargar i våra skogar”. Vargjaktsberäkningen tycks bygga på att maximum är något som underskrids endast några månader på året. Maximum i allmänt språkbruk skulle också kunna syfta på genomsnittsantalet över året, men det ligger på ungefär 225. Vargförvaltningen skulle förmodligen vinna på definitioner i större överensstämmelse med vanligt språkbruk och större klarhet vem som gör tolkningarna.

  10. livskvalite 2010-12-27 kl. 20:39 #

    Håller med Bengt. centern var ett landsbygdsparti för inte så längesen.nu gör mycket för att fiska röster där man tror att de finns.men skiter i sitt ursprung, tycker att centern inte har nåt berättigande som parti längre när man släppt sina ideal att vara ett bonde/landsbygdsparti. men det ser ut att sköta sej självt, såg att dom nu var under 4% strecket. så kalla fötter är nog på sin plats.

  11. Inga Magnusson 2010-12-27 kl. 10:50 #

    Fullständigt brilliant uttryckt! Och tänkt! Ibland blir jag sååååå trött på vargtjatet. Det pågår nämligen ständigt i mitt hem sedan ett par decennier; via telefon, via media, via samtal, osv. Och det tenderar att bli en rundgång av samma trista argument hela tiden, sällan kommer något nytt, utan vi upprepar det samma om o om igen.

    Men Du har tänkt nytt och det Du har tänkt stämmer på flera viktiga punkter. Visst är det så här, helt logiskt. I ett avseende håller jag dock inte med Dig. Jag tror inte att den logiska kullerbyttan har sin grund hos politikerna utan hos tjänstemän i olika korridorer; Miljödepartementet o Naturvårdsverket. Sedan kan vet de naturligtvis vilka knappar de ska trycka på för att få politiker att dra sig åt ett visst håll. En sådan knapp handlar förstås om skräcken för EUs makt. Det finns nog inget land i Europa som är så räddhågat gentemot EU som Sverige. Våra politiker fogar sig in absurdum i till och med nyckfulla EU-viljor. För EU kan tydligen stå för helt olika ståndpunkter när det gäller vargjakten beroende på vem man frågar; kommissionären eller rovdjursgruppen.

  12. Mats Persson 2010-12-26 kl. 12:42 #

    Bra artklar Daniel!
    Snart kommer kanske SJF också att inse att kompromisslinjen inte kommer att lyckas. Målet att nå acceptans för varg på landsbygden är helt enkelt ouppnåeligt. Marie Dämpkert Göteborgs Universitet konstaterade det redan förra året. Själv kommer jag från Norra Värmland och där är det numer svårt att hitta någon som tolererar varg. Det som drabbar tex icke jägare är att det inte längre går att köpa älgkött. Tillgången är för dålig. Många, speciellt kvinnor, vågar inte längre ensamma gå till skogen och plocka bär och svamp.
    Först när SJF stöder Folkaktionens linje har vi en chans att förbättra situationen.

  13. Roland Kylén 2010-12-23 kl. 23:39 #

    Daniel!
    Mycket bra skrivet du träffar huvudet på spiken exakt. Nvv tycks ha som du skriver fått kalla fötter framför allt gentemot Eu,med vad de kallar för försiktighetsprincipen.
    Nu vet jag inte om denna princip är lag inom unionen men en annan princip som jag vet är en övergripande lag är den s k ”propotionalitetsprincipen”. Vad säger då denna lag, jo att: ” det som det allmänna vinner ska ställas i propotion till vad den enskilde förlorar”. Vari finns propotinaliten i att några få län ska bära olägenheterna av hysa flertalet av de stora rovdjuren i Sverige? Kan inte se att detta näms på något ställe i vargjaktseslutet.

    Roland

  14. Bengt 2010-12-23 kl. 09:46 #

    Nu är det dags att Centern talar om vad de står för! Många jägarröster fick de i förra valet då det äntligen verkade som att rovdjurspolitiken tog hänsyn till människor. Nu verkar det som att allt bara är ett spel för galleriet så att Carlgren efter genomförda utredning kan öka antalet vargar i Sverige rejält. Lyssna/ se hans senaste intervjuer så förstyår ni vad jag menar! Att Naturvårdsverket själva skulle vara så okloka att ta detta orealistiska tilldelningsbeslut, orealistiskt för att nå riksdagens mål om MAX 210 vargar, är naturligtvis lika orealistiskt. Detta kommer direkt från en räddhågsen Carlgren. Se samma intervjuer så förstår ni vad jag menar.. Vore på sin plats att Centern som parti träder fram och talar om vad vi verkligen kan förvänta oss av dem och regeringen i denna fråga. Är det Carlgrens dolda agenda som gäller och ska partiet i ännu en fråga vända landsbygdsbefolkningen ryggen!? Är det så kommer min röst aldrig mer hamna på detta räddhågsna gäng…