White line fever

white line fever.JPG

Det här med information är intressant att fundera över på många sätt. Att sitta i bilen på väg mellan Piteå och Arvidsjaur gör ju onekligen att man har lite tid att låta tankarna vandra. Man ska ”vara med i debatten”, man ska ”ligga i framkant” … kraven höjs på att man måste synas för att få fram sin syn på sakerna. Så har det väl alltid varit, men möjligheterna ökar snabbt. Nu är det inte längre mail (eller e-post som jag brukar säga..) utan man ska ha hemsida, man ska blogga, man ska nätverka på facebook och nu när man tyckte att man nästan hade hunnit ikapp så ska man nu också börja twittra…. hå hå ja ja! Visst ja, glömde ju också att man måste vara aktiv på de ”rätta forumen där det händer” plus att man måste kolla alla tidningars debattartiklar där det finns möjlighet att kommentera eftersom man kan påverka den vägen också. Sen får vi inte glömma bort radio och TV… I all denna ström av information var jag alltså på väg till ett möte på en bygdegård för att möte ett mindre antal personer ansikte mot ansikte. Det jag funderade över på vägen hem var, på vilket sätt når vi ut bäst? Måste man vara med över allt? (Måste säga att twitter verkar det minst intressanta just nu, men det kanske är för att jag skriver för mycket!?) Tappar vi bort de som kommer till bygdegården om all energi läggs på nätet – idagsläget tror jag det.  En intressant frågan är, hur får dom veta att det är ett möte på bygdegården? Via en annons på hemsidan? Tidningar? Affischer?

Slutsatsen blev i går kväll att vi ska vara med så långt det går i de nya forumen som finns, men inte låta oss bländas för mycket och framförallt inte tappa bort möten med personer öga mot öga!

Jag kom också fram till att det är skönt att vara jägare, kunna ta sig ut i jaktmarker, eller fiskevatten för den delen, som saknar mobiltäckning och ta några djupa andetag utan att man kan nå eller bli nådd av en enda människa, jag tror nämligen att det blir mer och mer viktigt ju mer information som strömmar över oss till vardags!